Att vara människa

Av Annette Forslund

Jag tror vi är andliga varelser som lever här på jorden som människor och har fått en kropp att bo i. Jag tror också att vi vet väldigt lite om hur egentligen allt fungerar.

Mer än vetenskap

Jag vet inte vad alla forskare tror men jag vet att de inte får säga vad det tror om det inte är vetenskapligt bevisat.  Doktor Eben Alexander var en av de forskarna. Han var en välrenommerad neurokirurg som visste att nära-döden-upplevelser kändes verkliga, men egentligen bara var ett spratt som hjärnan spelade oss när den utsatts för extrem stress.

En dag i november 2008 drabbades Alexander av en sällsynt bakteriell hjärnhinneinflammation – den del av hjärnan som kontrollerar tankar och känslor, och alltså gör oss mänskliga, slutade helt att fungera. I sju dagar låg han i koma. När läkarna insåg att allt hopp var ute och bestämde sig för att upphöra med den livsuppehållande behandlingen så öppnade han plötsligt ögonen. Han var tillbaka.

Det var ett medicinskt mirakel. Men miraklet var egentligen ett annat, för medan hans kropp befann sig i koma reste Alexander bortom vår verklighet och nådde platser som är utom räckhåll för oss levande. Han befann sig i livet efter döden.

YogaMin fundering är hur vi kan koppla upp oss på den plats Alexander besökte medan vi fortfarande befinner oss i våra mänskliga kroppar. Jag tror nämligen att det är där svaret på allt lidande finns.

Han säger att vi kan komma till den platsen i djup meditation så det kanske är därför mindfulness har blivit så populärt och sprider sig mer och mer.

Jag vet att den platsen finns. Där upplever jag så mycket kärlek, tacksamhet, lugn och glädje. Jag vet också hur det känns när jag inte är i kontakt med den platsen. När livet gör ont. Och kanske det är det som är att vara mänsklig. Att känna och uppleva motsatsen och ha empati för det. Både hos sig själv och hos andra.

Det är okej att känna sig liten

Ibland är vi otroligt stora, starka och hela och ibland små, rädda och ledsna. Och att båda är ok. Inget av det är mer rätt eller fel . Min egen upplevelse är att jag gjort det ”fel” att vara den lilla rädda eftersom jag vet att jag har potential att vara så mycket mer. Ju mer jag accepterar att vara mänsklig så kan jag bara omfamna alla känslorna och se dem som en mänsklig upplevelse utan att göra något åt det. Det är som jag är på en spännande resa i att upptäcka alla tusentals känslor som en kropp kan känna. Skillnaden nu mot förr är att jag inte behöver göra något för att ändra dem, bara se dem utan att döma eller värdera och också förstå att de egentligen inte är sanna. Och det är det som är det absolut svåraste.  Så just nu tränar jag på att inte döma, varken dig mig eller någon annan.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette