Allt vi behöver är tillit

Av Annette Forslund

Det ligger inte i vår makt att  bestämma  när vi skall dö. Vi kan förebygga sjukdom och olyckor men det finns fortfarande inga garantier att vi skall leva till en viss ålder. Många gånger undrar vi varför en ung frisk och hälsosam människa måste dö i ung ålder medan en ohälsosam person lever ett långt liv.

Varför tror vi då att vi kan kontrollera så mycket av andra livshändelser i våra liv? Är det egentligen jag som bestämmer vem jag skall träffa och bli kär i. Vad jag skall jobba med? Självklart tycker nog en del, mindre självklart för andra. Tänk om det inte är det, tänk om det är vår inre livskraft som bestämmer, och den bestämmer alltid för vårt bästa syfte. Det är när vårt ego ställer sig i vägen det blir svårt. Eftersom vi inte alltid kan se eller förstå vår livskraft så tycker vi att den plats vi är på just nu är fel .Tänk om det inte är det , tänk om du är precis på den plats du skall vara på nu för ditt bästa syfte.

Om du ser tillbaka på ditt liv så kan du säkert se att det har dykt upp möjligheter när du minst anat det. Jag har hört många historier på hur par som inte kunnat fått egna barn och adopterat. Sedan har det ändå blivit ett biologiskt barn. När de släppte taget om problemet, när de slutade tänka på det. Samma sak för de som har träffat sin partner, det var egentligen inte alls meningen utan tvärtom de hade till och med bestämt att de skulle vara själva efter dåliga relationer eller massor av dejtande.
photo-1416183793821-cfdaa8c72745

Jag tror det enda “mål ” vi behöver är att bli mer online med vår egen livskraft

Istället för att se livet som en vågrätt linje där vi är på en plats och skall förflytta oss framåt till nästa plats så förflyttar vi oss istället inåt eller uppåt. Uppåt för att se hur livet egentligen fungerar, vi får en helt annan bild av det. Eller inåt närmre vår själ. För att göra den förflyttningen behöver vi odla tillit till när vi slutar kämpa och planera – det är då det händer. Då tar jag  av mig egots rustning och kliver in i en ny värld som styrs utav tillit och tacksamhet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette