Allt som rör runt

Av Annette Forslund

Den stackars spädgrisen

Hemma igen efter att ha rest i två och en halv månad. Ute är det grått och kallt, precis som känslan inuti mig. Tomt, grått och sorgset. Varför? Jag vet inte. Behöver jag veta? Troligtvis inte. Jag behöver bara vara med  det som är. Saknar Ritchie, och värmen samtidigt som jag njuter av ordningen och det rena här hemma. Kanske är det så att resan har rört om och rört till. Många intryck har fastnat på min näthinna, jag ser Ritchie i cyklop simmande i det turkosa genomskinliga vattnet när han formar händerna som ett hjärta ler och sedan pekar på mig. Minns clownfiskarna, sjöormen och den stora sköldpaddan.
Jag ser min surflärare i rastaflätor där ute  i vågorna när han spricker ut i ett stort leende när jag äntligen lyckades stå på surfbrädan och surfa in mot land.. Jag hör fortfarande syrsorna, hundarna och tupparna.. Jag kommer ihåg känslan av hänförelse när jag ser Himalayas toppar i soluppgången och kylan mot mina kinder. Jag ser också det skitiga, soporna som är utslängda lite överallt, den döda hundvalpen som ingen tagit reda på och känner lukten av rutten fisk. Jag hör det eviga tutande, bilarnas avgaser, toaletter som stinker urin och jag ser den lilla spädgrisen grillad på ett spett. Allt på samma gång, allt som rör runt.

Vem är jag? Vad vill jag? Hur skall jag leva? Många frågor och inga svar. En gnagande känsla av oro, sorg, ilska i bröstet. Glädje över att träffa mina barn att få komma hem till min nya lägenhet. Allt uppblandat och inga svar.
Jag är ok med det uppblandade, med det onda och en känsla av passivitet. Kan bara sitta och stirra. Håller jag på att bli tokig? Är det något nytt som skall komma och allt det gamla håller på att lämna. Var tålmodig, var stilla, en del vill bara skrika högt och länge. En del ser, betraktar utan inblandning av känslor. Den delen som håller, som är trygg. Den delen som gör att jag kan vila i kaoset.

Kaosmänniskan

Jag vill skriva mer, jag vill vara i ett sammanhang, vill jobba mer. Samtidigt som jag är så trött, väldigt trött, vill sova, vill inte gå ut, vill ingenting. Känner en kraft inuti mig som vill ut, en väldigt stark kraft. Håller jag igen den, är det därför jag är så trött?  Vill resa igen men hur ? Jag behöver ta ansvar över klimatet. Jag vill vara med Ritchie, eller vill jag det? Han är jobbig. Helt galet hur mitt mind är tvådelat. Två sidor som säger motsatsen. Var är den kloka den lugna den som bara vet? Varför har den här kaosmänniskan  kommit fram nu? Trodde hon var borta.

Vill skriva nåt klokt så du som läser det här får nya insikter och förstår hur livet funkar. Vill vara ärlig och visa på att ingen egentligen har koll. Ibland har vi koll och ibland har vi inte det. Vill vara den där kloka, glada, modiga. Vet att allt finns i mig, vet att motsatsen till klok är galen, motsatsen till glad är ledsen och till modig är rädd. Jag vet att allt behöver få finnas. Och kanske är det så att under resan har den kloka, glada och modiga fått en mycket större plats. Det har inte funnits utrymme för den lilla svaga och rädda delen. Därför visar hon sig nu. Här är det tryggt, här kan jag få vara både sorgsen, lite galen och inte ha koll på något.

Samtidigt som det också händer mycket där ute i universum med eclipsar och solförmörkelser, vi skall ta oss från 3D till 5D, massor av gamla mönster och karma skall släppa taget. Oj vad jobbigt det är ibland att vara människa, vem har kommit på att det skall vara så här att växa, att vakna och att komma till insikt. Skulle vi bli uttråkade om det vore lätt?

I morgon är en ny dag och jag vet att de kan vara helt annorlunda, det är det enda som är säkert, inget är statiskt, även hur vi mår.Nu skall jag iväg på en yinyoga workshops med klangmeditation i tre timmar. Jag behöver stämma mitt instrument.

Kärlek till er alla

Annette

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette