Agera Attrahera och Ta emot

Av Annette Forslund

Det händer i stunden

I kväll skall jag ha en föreläsning om hur man får det man vill ha här i livet. Det är 84 stycken anmälda så det skall bli superroligt. Det som är lite läskigt är att jag kan inte skriva ett färdigt manus och hålla mig till det. Jag funkar inte så utan det som jag skall förmedla kommer att komma till mig när jag är i stunden och när jag är uppkopplad. Det kan vara lite pirrigt för om min “presterare” ställer sig i vägen kan det hända att jag inte kommer på något att säga, för då får jag för mig att jag behöver leverera och bli omtyckt. Det är inte därför jag har föreläsningen utan det är för att dela med mig av det jag vet fungerar. Så för egot skull är det mycket bättre att ha ett färdigt manus, då känner jag mig mera trygg och vet vad jag skall framföra. Men jag tror inte på egot, jag tror på själen, kärleken och kraften i att vara sann. När jag följer mitt flöde så kan livet bli som det är tänkt att det skall bli. Precis som det var tänkt att jag skulle lära mig prata och lära mig gå. Det är inbyggt i mig och det sköts utav en högre intelligens. När jag litar på den intelligensen, jag litar på livet, då blir det alltid bra. Der är när jag börjar tvivla och sätter mig på tvären som jag skapar lidande.

Lika attraherar lika

För att attrahera det vi vill ha så behöver vi vara i en känsla som stämmer överens med den känslan i det vi vill ha mer av. Lika attraherar lika. En känsla kan man inte tänka sig fram till utan en skön känsla finns naturligt i oss när vi inte stoppar den med tankar mot det som är. Om vi vill att det skall vara på ett annat sätt än det är skapar vi stopp i flödet och då känns det som en icke skön känsla i kroppen. När vi är i flow så är vi i ett naturligt tillstånd av skapande och motsatsen uppstår när vi skall prestera och göra rätt. Flow uppstår naturligt när vi leker och tycker något är väldigt roligt. Det jag behöver fokusera på i kväll är att ha väldigt roligt då brukar resten lösa sig av sig självt. Då kommer de  personer som attraheras av mitt budskap börja agera utifrån sin egen övertygelse. De kommer också börja kunna ta mot nya människor som kommer i deras väg eftersom de kommer att känna igen deras energi, att de är ifrån samma flock. De möter människor och situationer som klingar i samma vibration med sin själs vibb. När man börjar känna och lita på sin egen vibration, sin egen energi då vet om man skall säga ja eller nej och det är då vi börjar skapa en ny verklighet.

????????Jag önskar dig en vacker Allahjärtansdag idag ???? ????

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette