Av Annette Forslund

Sluta överleva

Du har kommit hem från jobbet,lagat mat, plockat undan och sätter dig i soffan. Du är trött och sliten och du känner ingen riktigt glädje. När du tänker att du skall gå till jobbet i morgon igen och mötas av samma krav så blir du inte mer uppmuntrad utan tvärtom, det känns jobbigt och nästan outhärdligt. Du längtar till helgen och till semestern och ser framemot allt skoj du skall ha. Du längtar efter mer tid både med dig själv och dom du tycker om.
När äntligen semestern kommer så är vädret kass, du bråkar med dina barn och din respektive känns trist och oattraktiv.
I mina ögon är det inget liv utan det är bara ett sätt att överleva. Jag är helt övertygad om att det inte är så vi skall leva. Vi behöver få känna lust och glädje inför vad vi gör på dagarna. När vi gillar det vi gör så höjs vår energi och de människor som vi har  runt oss märker det. Vi blir gladare, snällare och allting som var svårt blir lätt.

Gör det som är viktigt på riktigt

Du känner säker någon eller så har du själv varit sjuk i en allvarlig sjukdom. När vi nås av dom beskeden så brukar allting ställas på sin spets och vi omvärderar vårt liv. Vi blir mindre rädda för att misslyckas och göra bort oss.

Varför gör vi saker som egentligen inte är viktiga till väldigt viktiga och tvärtom. Tänk alla möten på ditt jobb, är det viktigt det ni diskuterar.  Vad spelar det för roll vilka pengar du har tjänat och hur viktig du har varit på jobbet om du inte har känt att du bidragit till nåt du verkligen kan stå för och gillar och att du har tid för dom du älskar? Varför lever så många sitt liv genom att skjuta upp det och säger –  Sedan när mina barn är stora –  när jag har gått i pension -när jag har den summan på banken, etc. Då skall jag göra det jag egentligen vill.

Vet du inte vad du vill så börja pröva nya saker, bli nyfiken och lita till din känsla. Ditt hjärta vet vad din hjärna inte vet. Våga chansa, våga ta risker, våga ramla.

Hjälp istället för att stjälp

Vi gör varandra inte en tjänst när vi håller med varandra och förstår varför vi inte har möjlighet att förverkliga våra drömmar. Sluta förstå din kompis när hen förklarar varför hen inte gör det hen vill. När vi förstår och lyssnar på någon annans begränsningar så håller vi dom bara kvar där.

Mitt enda råd till dig är – Gör det du vill NU och sluta skjuta upp ditt liv. Gå ut på spelplanen och börja ta risker. Vi bor i ett av värdens tryggaste och rikaste länder. Om vi inte vågar,vem skall våga då ?

Om du vill förändra det du gör på riktigt så malia mig  kontakt@annetteforslund.se   och boka ett kostnadsfritt samtal på 45 minuter. Då kan vi se om jag är rätt person för dig och om du har det som krävs. Om du har viljan så fixar du det. Jag blir din mentor, din coach, din vägledare, din tränare, din samarbetspartner, din företagsrådgivare för förändring. Om vi matchar och vi börjar samarbeta då kan jag lova dig det resultat du vill ha.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette