Vad är egentligen livskvalité ?

Från anställd till räkodlare

Är och hälsar på min pojkväns familj som bor i Filippinerna och funderar mycket på vad livskvalité egentligen är. Hela hans familj flyttade till Los Angeles för mer än 20 år sedan. Ritchie kom fortfarande ihåg när han landande på Los Angeles flygplats som 18-åring och blev upphämtat med en cool bil och hur han åt sin första pizza. Känslan av det västerländska, det stora och det fina. Efter Ritchie pluggat klart fick han en anställning på ett bra välbetalt jobb och även hans syster och bror började jobba i LA. Det innebar att de åkte på sina jobb tidigt, satt i bilköer både till och från jobbet och kom hem sent,ett tag levde de alla tillsammans i samma hus innan de hittade sina egna ställen.

Efter 10 år flyttade hans syster tillbaka och sedan flyttade de en efter en tillbaka hem igen. De längtade efter det mer enkla livet där de inte tillbringade all sin tid på jobbet utan att få mer tid att umgås, äta och att bara vara. När de flyttade tillbaka blev alla egna företagare. Hans bror startade en räkfarm och hans syster och hennes man driver ett motell. De bor på samma plats allihopa med egna hus. Inte så stora som i Sverige, utan allt på ett plan med kök, allrum och sovrum. De har “helpers” som de kallar dem som lagar mat och städar och ser efter hans brors 2 åring. Det är billigt med arbetskraft och det verkar vara  normalt att ha “helpers” även om man inte är superrik.

Igår var jag och fick en underbar massage och betalade 60 kr för 80 min och i morse var vi på marknaden och köpte färsk mango, kokosmjölk och alger för inga pengar alls. Äter man fisk så är det ett mecka att gå på fiskmarknaden, allt är nyfångat och det finns mycket att välja på.

Ett annat liv

När de flyttade tillbaka fick det ett helt annat liv än de hade i USA. Här kan de umgås med varandra som de var van med innan de flyttade, “La familla” är väldig viktig för människor ifrån Filippinerna. Hans föräldrar är pensionerade så de gör inte så mycket förutom att må gott. Jag älskar att vara här eftersom jag känner att de mår bra, finns ingen stress här som det gör hemma.  Jag tycker också om värmen och ljuset, jag inte behöver frysa och vi sitter ute och äter alla måltiderna. Inne är vi bara när vi sover, eller när de tycker det är för varmt ute 🙂 I går kväll åt vi middag tillsammans och sjung karaoke,hela hans familj har blivit begåvade med gudomliga sångröster så jag höll tyst, jag dansade istället.

Det verkar vara mycket enklare att vara egen företagare här eftersom arbetskraften är billig och det finns mycket mer tid att bara vara och umgås. Folk jobbar inte på samma sätt. Samtidigt som om du är anställd  är det värre än i Sverige för här tjänar du så lite och har ingen chans att spara och att resa. Klyftorna mellan fattiga och rika är mycket större.

Samtidigt kan jag se att hans bror blir stressad ibland när han skall få allt att fungera på räkodlingen och att de inte alls äter så mycket av den goda frukten och grönsakerna som finns här. De äter istället massor av  fisk och kött och ris och de äter väldigt ofta, mycket kretsar runt mat.

Sinnet är alltid med dig

Så bara för att man bor här omringad av palmer och hav och kokosnötter så har man fortfarande samma mind. Är du en orolig själ i USA så är du nog en orolig själ även här. Det underlättar att ha mer möjligheter men samtidigt så kan de också skapa ännu mera stress. Så oavsett var vi  bor i världen behöver vi förstå var stressen startar någonstans. Den startar inte i bilkön utan vad vi tänker när vi sitter i den. Sedan behöver vi också göra aktiva val, välja vad vi stoppar in i vår kropp både när det gäller maten och tankarna. Vi behöver göra val om vad som är viktigt för oss, vad vi prioriterar. Jag skulle hellre bo  i Filippinerna än i Indien och jag är hellre egen företagare än anställd. Men oavsett vad vi gör för val i det yttre så kan vi  inte fly ifrån vårt eget sinne, det har vi alltid med oss oavsett vad vi gör. Därför är det så otroligt viktigt att hand om det, att låta det bli vår betjänt istället för slavdrivare.

Jag överlåter mitt sinne till en högre instans, till min själ, för den har så mycket bättre koll än vad mitt ego, mina oroliga tankar har.

Vill du få hjälp med att skapa mer av det du vill ha i ditt liv samtidigt som det blir lugnare i ditt sinne missa inte möjligheten att köpa webbkursen AGERA till ett riktigt julklappspris.

Det är en online kurs som du kan göra oavsett var du befinner dig. Du gör den hemma framför datorn eller telefonen. Du lyssnar på ett avsnitt varje dag och sedan gör du uppgiften som följer. Varje avsnitt är mellan 10 och 20 min och innehållet är uppdelat med prat, meditation och yoga. Du kommer att få en väldigt tydlig och klar intention för ditt nya år och sedan massor av inspiration och kraft att fullfölja det. Du kommer att starta det nya året på ett annat sätt än du brukar. 

Du behöver skriva in julklapp i rabattkupongsfältet för att få julklappen.
Istället för att betala 2100 kr så betalar du 1 155 kr. LÄS MER OCH REGGA DIG HÄR.

De fem första som agerar och reggar sig får DESSUTOM en GRATIS coachingsession a 60 min ( VÄRD 1500 KR) live med mig som du kan utnyttja mellan dem 5 jan- 15 feb.

Soliga ljusa kärleksfulla hälsningar

Annette

När en ny dörr skall öppnas

Viktigt med vackert

Landande i Manila för några timmar sedan, landet där min stora kärlek är född, känns speciellt att vara här. Sitter i en mysig lägenhet i ett område med pool och vakter nära flygplatsen. Vi åker vidare till hans föräldrar i morgon, ytterligare två timmar söderut med flyg till General Santos. Njuter verkligen av att lägenheten där vi stannar över natten är ren, ljus, har balkong och varmt vatten i duschen. Efter att ha bott på ett flertal ställen efter jag lämnat Sverige har jag upptäckt att boendet är jätteviktigt för mig. När jag kom till Dehli och träffade Ritchie så hade han bokat ett hotell på ett hotell där rummet låg på första våningen och utsikten var ut mot ett hus som hade ramlat ihop. Rummet var ganska ok men läget var hemskt. Det låg utanför en av alla Dehlis trafikerade vägar så det kändes som de evigt tutande bilarna nästan var inne i rummet. Dagen innan hade jag bott hos Munesh och hans familj, som jag skrev om i förra bloggen, i deras sovrum på en jättehård säng i ett mörkt rum. Det är verkligen hemskt att klaga för de bor där jämt och jag tyckte det var jobbigt en natt.

Vissa människor verkar inte alls bry sig på samma sätt. Ritchie tyckte hotellet var helt ok, bara man har en säng och sova i.  Men för mig var hela vistelsen både i Dehli och i Japipur dit vi åkte sedan mest jobbig. Jag har tyckt om Indien förr men den här veckan tyckte jag bara att det var för mycket av all trafik, all förorening, alla försäljare och tiggare, alla kor och grisar som åt bland soporna, alla män som både kissar och spottar lite varstans. Jag hade svårt att se skönheten i landet, kvinnorna i sina sarier, alla kryddor och vackra färger. Jag såg mer det fula än det fina. Funderat mycket varför det var så och har inget riktigt svar faktiskt. Kanske är det så att allt har sin tid, det är dags att lämna Indien. Kanske är det så att jag och Indien inte har samma energifrekvens längre. Min själ vill någon annanstans nu. Jag älskade att vara i Pokhara i Nepal den platsen hade en frekvens som jag tyckte om. Det vekar som om jag behöver mer vackert i mitt liv just nu, vackert, lugnt och stilla.

Själens längtan

Vad längtar du efter, vad vill din själ ha mer av ? Många gånger gör vi saker av gammal vana. Vi tror att bara för att vi tyckte om att åka till vårt landställe eller till vissa vänner så kommer vi tycka om det för evigt. Men det är  sällan så och då försöker vi hålla fast vid något som redan har passerat. Många gånger därför att vi hade goda minnen eller upplevelser av den platsen eller människorna. Men ju mer vi lyssnar desto svårare är det att ignorera den djupare känsla inom oss som alltid har något viktigt att berätta. En känsla som många gånger inte har någon logisk förklaring. Det svåra är att ta adjö, att stänga dörren. men om vi inte stänger några dörrar kan vi inte öppna några nya.

Jag ser verkligen fram emot att öppna en ny dörr och  upptäcka mer av Filippinerna och de öar vi skall besöka efter vi varit några dagar hos Ritchies familj. Jag ser fram emot turkost vatten, varm sol, vackra stränder, inga avgaser och vänliga människor.

Njut av stillheten i Sverige 🙂

Kram

Annette

 

 

 

Barnen som ingen vill ha

Medmänsklighetens ansikte

När jag kom till Dehli blev jag välkomnad med chaiteea och fick blommor runt halsen hemma hos en man som många kallar Guruji. En av hans vänner mötte mig på flygplatsen och tillsammans tog vi en taxi hem till honom. Två dagar tidigare hade jag fått ett meddelande från en vän när hon såg att jag var i Nepal och frågade om jag hade vägarna förbi Dehli. För den här mannen som egentligen heter Munesh Sinha behövde hjälp och hon trodde att jag kunde hjälpa. I bland bara vet man vad man skall göra  och det här gången var en sådan gång. Jag skrev att jag ville träffa honom och bokade om min biljett ifrån Kathmadu så vi skulle hinna träffas. Han skulle lämna Dehli två dagar senare för att hålla meditationsretreat.

Jag har träffat många människor i mitt liv och många med goda intentioner och stora hjärtan. Men en man som Munesh har jag aldrig någonsin träffat. Han och hans fru slutade sina jobb för 20 år sedan där arbetade som ingenjörer för att starta ett barnhem för de hemlösa barnen i Dehli. De sålde sin lägenhet för att ha råd till hyran till första lokalen de hittade för att driva sin verksamhet. Sedan dess har de levt på donationer från företag och privatpersoner. De flyttade själva in i en liten spartansk lägenhet som Munesh pappa hade bott i, den lägenhet där jag träffade dem och som jag också övernattade i. Vi möttes i hallen, där de också mediterar, äter och många gånger sover när de lånar ut sitt eget sovrum till gäster, som de gjorde till mig den här gången.

De som inte har något

De har också startat skolor för barnen som bor i slummen. När barnens föräldrar blir arga och förolämpade för att deras barn börjar skolan istället för att leta mat till dem så låter de  barnen inte bo kvar hos dem. De säger åt sina egna barn att de de kan bo hos Guruji eftersom de ser upp till honom.  Då tar han hem barnen och låter dem sova hos honom. Efter någon vecka så låter barnens föräldrar sina barn komma hem igen för då har det märkt att barnen får både skolböcker och bättre kläder och de börjar förstå att det kanske inte är så tokigt ändå att de får gå i skolan.

I skolan börjar de dagarna med meditation och att sjunga mantran och han undervisar dem hur viktigt det är att ge till andra. Även i barnhemmet börjar de dagarna så. Jag var med på morgonen och såg de här pojkarna sitta på rad på golvet i skräddarställning och meditera och sjunga mantran. Hur mycket jag än försökte kunna jag inte hålla tårarna tillbaka. Blev så otroligt rörd att se dem sitta och sjunga och be för att andra skulle ha det bra. De som inte har något. På barnhemmet fanns det två ruffiga rum där de kunde sova, ett litet kök och två rum där de mediterade och åt. De fanns inga möbler förutom i sovrummen där det stod två sängar där alla sov tillsammans, allt annat skedde på golvet.

Efter meditationen och mantran serverades det mat  och sedan åkte de till skolan där de var hela dagen. Väl tillbaka på barnhemmet så fanns det inte mycket de kunde göra om de inte studerade eller sov. Fast det hade det så knapert så har de det ändå det så mycket bättre än tidigare när de varken hade mat eller någonstans att sova.

Frid på jorden genom meditation

Förutom att jag var och såg på lokalerna så pratade jag mycket med Guruji om livet och vad vi har kommit hit för. Organisationen de driver www.parampranyog.org står för att utveckla mänskligheten och höja medvetenheten. Vi mediterade också tillsammans uppe på hans tak då jag upplevde en frid som är svår att förklara. Vilken man !  Jag fick så många nya insikter under den dagen vi tillbringade tillsammans. Så många så jag bjöd honom till Sverige. Flera måste få uppleva den här mannen, hans goda hjärta och hans expanderande medvetande.

Jag är fortfarande så rörd i både hjärta och själ efter mötet med honom. Funderar hur han orkar dag efter dag. Många i Indien tycker inte om honom och har försökt ta livet av honom, sju gånger har de förstört hans bil, hans egen son har blivit trakasserad på grund av honom, han har inga pengar över till honom själv eller hans familj. Alla pengar han får in går till att täcka hyran och basbehoven för barnen. Vad får han kraften ifrån? När jag frågade honom så svarade han att varje gång han ser på barnen han hjälper och hur tacksamma de är så finns det ingen annan väg att fortsätta göra det han och hans familj gör.

Därför känner jag mig otroligt privilegierad  att få bjuda honom och hans fru för första gången i sitt liv på en resa utanför Indien. Här skall han få möta oss alla fina svenskar som kommer att uppleva hans meditationer och de kommer att förstå vilket helt otroligt jobb de gör. Vi kommer att ta hand om dem och ge av oss och vårt land. Ett land som som är ett av de rikaste länderna i världen. Dit skall han få komma och visa oss att den största rikedomen av alla är att ha ett öppet hjärta och ge till dom som inget har.

Är du intresserad att få komma och bidra och visa din tacksamhet för det han gör samtidigt som du kommer att få uppleva hans energi i de meditationer han gör – så maila till [email protected] skriv bara intresserad av Munesh  – så får du mer info när det börjar närma sig. Någon gång i slutet av mars hoppas jag att jag kan ordna så att han och hans fina fru kan komma hit.

 

Ljus och Kärlek

Annette