Livet är ett träningsläger

Myten om friktionsfria liv

Läste en blogg av karin Björkegren när hon skriver så här :

“Jag blir så lätt förtrollad och entusiasmerad. Min man säger ofta att jag måste bli bättre att på att kolla av människor som jag bjuder in. Att jag inte ska vara så naiv. jag svarar alltid, men jag vill tro gott om människor. Vill det. Vad är det annars för ide typ. En av mina närmsta kompisar säger att just det är min bästa egenskap. Att jag blir så där förälskad, går igång och tycker att allt är toppen. Men jag vet inte. Jag har kanske inte det där naturliga filtret som många har. det där filtret som gör att man inte blir överexhalterad och går igång så där snabbt, utan man kollar av. Backar lite, läser av. Jag blir bara förälskad och förtrollad. Fassiken att man ska lära sig nya saker hela tiden om sig själv. Hur ska jag tänka. Finns det någon kurs för oss? Ibland tänker jag att alla andra lever totalt friktionsfria liv, där allt är bara smooth. Deras relationerna åt alla håll och kanter är bara toppen, där man äter söndagsmiddagar med hela tjocka släkten och alla är så där harmoniska och lyckliga. Snälla, ge mig lite historier. Säg att alla fina fasader på Instagram just bara är fasader och att livet faktiskt ganska ofta är ganska svårnavigerat. Eller berätta om kursen du gick för att lära dig sätta gränser, säga nej och stå stadig i allt du gör.”

Problemet är inställningen

Jag tänker att  är att friktionsfria liv inte finns. Egentligen är det inte det som händer som är problemet utan det är hur vi förhåller oss till det som händer som ÄR problemet. Det Karin skriver är att hon tycker hon är och gör fel eftersom hon blir typ förälskad i de människor som bjuder in och att hon måste bli bättre att läsa av och backa. Jag fattar verkligen vad hon menar eftersom jag är likadan. Skillnaden är att jag inte tycker att jag är “fel” för att jag är sån typ utan jag tycker det är en spännande resa att lära mig om mig själv. Sista gången jag jobbade med en kille som bjöd in mig slutade med att han bara försvann, jag hörde inte av honom mer.  Många frågade om jag inte undrade vad som hände ? Varför han bara försvann ? Det klart att jag undrade lite men jag la inte mycket tankeverksamhet på det utan jag la mer fokus på mig. Vad är det som gör att jag hoppar in i grejer och projekt som inte alls alltid faller ut i god jord. Mitt svar till mig själv är att om man inte vågar och provar så kan man aldrig få nåt nytt. De flesta som lyckas med ett företag har misslyckas många fler gånger. I livet ingår det så kallade misslyckanden. Det är viktigt att förstå att de är en stor del av livet. Det är inget fel utan det är så vi lär oss. Precis som ett barn när det skall lära sig gå. Det faller många gånger innan de springer. Du och jag har varit dom barnen, vi föll innan vi sprang. Det som händer när vi blir äldre är att vi tror att det är fel att ramla så därför slutar vi försöka. Jag försöker verkligen att se allt i mitt liv som lärdomar och växande. Det klart att jag också blir besviken och ledsen när mina förväntningar brister. Då låter jag mig själv vara ledsen en stund, jag låter mig sörja. Men sedan tar jag på mig mina deckarglasögon och ställer frågan till mig själv- Vad är det bästa med det här ? Vad är det jag skall se tydligare som jag inte har sett tidigare ? Vad är det jag tror på som inte inte är sant? Vad är det jag har lärt mig från det gamla paradigmet som jag skall släppa?

En tillåtande attityd

Karin skriver också- berätta om kursen du gick för att lära dig sätta gränser, säga nej och stå stadig i allt du gör.” Att ha den förväntningen på sig själv, att stå stadigt i allt du gör, skapar en otrolig press på sig själv. Varför måste jag stå stadigt i allt jag gör. Kan jag inte få vara vinglig men göra ändå. Om jag tillåter mig själv att få vara både vinglig, osäker, stadig cool, modig, rädd och ändå göra det jag vill så släpper pressen jag har på mig själv.  Det är en falsk föreställning vi har fått om att när jag har kommit på tricket då kommer allt att vara perfekt. Livet är livet och i det ingår det många olika ingredienser. Jag tror verkligen ingen har koll på allt.

I mitt fall när det handlar om att “tro gott om alla” så har jag kommit på att jag är:
1, Medberoende, det är viktigt för mig att du tycker om mig,  jag har lärt mig att läsa av vad som är viktigt för dig istället för att verkligen ta reda på vad som är viktigt för mig.
2, Äventyrlig och gillar när det händer nytt. Det gör att jag inte riktigt “hör” det som inte stämmer eftersom jag vill ju att det skall hända nytt.
3, Älskar att lära känna nya människor och har väldigt lätt att se potentialen och inte verkligheten just nu.
4, Har skuggsidor som jag inte vill se hos mig själv och då kan jag inte se dem hos dig heller.
5, Har svårt att säga nej eftersom jag inte tycker om att göra människor besvikna.

När jag har sett det här hos mig själv så tränar jag på att göra annorlunda.

1. Jag försöker vänta med att säga JA och mediterar och frågar min själ och mitt hjärta vad de vill, så jag inte bara gör som jag alltid har gjort, jag låter inte de gamla programmet styra utan jag ger mig tid att känna min innersta längtan. Jag berättar också för mig själv att det inte är viktigt vad du tycker om mig utan det är viktigaste att jag inte lämnar mig själv.
2, Försöker byta ut intensitet mot intimitet. För mig ger äventyr mig ett påslag av adrenalin och dopamin jag behöver mer serotonin och oxytocin i mitt system för att fatta kloka beslut.
3,Ställer mig frågan om jag har tid att vänta  🙂
4, Ser när jag blir triggad av andra och frågar mig själv vad är det den människan gör eller säger som jag också gör men inte vill se.
5.Berättar för mig själv att det är inte mitt jobb att se till att alla människor mår bra, det är inte mitt ansvar, mitt ansvar är att se till att jag själv mår bra. Det är mitt 100 procentiga ansvar. Samt att när jag säger nej till andra och inte tar ansvar för dem så ger jag dem en möjlighet att själv ta ansvar och växa.

Jag vill avsluta med att jag tycker Karin är en otrolig duktig kvinna och står upp med vad hon tror och brinner för. Hon har skrivit tio böcker och är en underbar yogalärare. Jag tror väldigt många går omkring med funderingarna om när skall allt falla på plats, när skall jag verkligen känna mig 100 procent nöjd med mig själv på alla plan. Jag säger bara fuck that shit. Sluta tro på alla som säger att de har de, för jag tror verkligen ingen har det. Livet är inte som på instagram med snygga yogapositioner och solnedgångar. Livet innefattar allt och vi är i ständig utveckling. Pussa på dig själv och förstå att du är tillräcklig även fast du snäser till dina barn och säger ja fast du menar nej. Vi är här på träningsläger inte för att komma i mål.

Vill du höra mer om hur jag ser på livet och att vi faktiskt kan attrahera precis det vi vill ha fast vi inte är perfekta är du välkommen till min föreläsning den 25 okt kl 18.30 i Stockholm. Läs mer här 

Nu har solen precis gått upp här i mitt underbara Los Angeles så nu skall jag yoga och fylla på mitt system med serotonin.

Puss och kram

Annette