Lycka är lika med acceptans och tacksamhet

När vi tar något för givet

Sitter på flygplatsen i Los Angeles i businessloungen och känner mig lyxig. Allt ingår här från sköna fåtöljer till god mat med efterrätter, champagne, kaffe, frukt etc. Jag är inte van att åka businessklass men efter att ha uppdaterat min biljett så får jag ta del av det som för vissa är en total normal upplevelse. För mig är det överflöd, jag njuter av att sitta här. Märker också att jag gärna vill äta mer än vad jag brukar, som jag inte vill missa något.

Jag undrar om jag alltid skulle njuta så här mycket att åka business om jag alltid gjorde det. Är rätt så säker på att svaret är nej. När någonting blir en norm för oss så tar vi det för givet. Du vet själv när du varit sjuk hur mycket du njuter av att vara frisk innan du har glömt bort att du var sjuk och tar din hälsa för given.

Jag funderar själv på hur jag skall lära mig att njuta mer av allt som absolut inte är självklart för alla. Jag har så mycket att vara tacksam för, otroligt mycket. Och det har ju du med, även om det inte alltid känns så. Bara genom att du bor i Sverige gör dig otroligt priviligerad.

Factfulness- ett nytt sätt att se världen

Läser boken factfullness av Hans Rosling och den ger mig så mycket insikter, rekommenderar den verkligen. Han skriver om är hur allting bara blir bättre och bättre och hur få människor det är som faktiskt har den rätta faktakunskapen. Det spelar ingen roll vilken utbildning människor har utan  bilden av samhällets utveckling som vi ofta  från nyheterna stämmer inte. Hur många vet till exempel att 80 procent av alla barn i världen blir vaccinerade mot någon form av sjukdom, medellivslängden för världens befolkning är i genomsnitt 70 år och att under de senaste 20 åren har andelen människor som lever i extrem fattigdom nästa halveras.

1 miljard människor av totalt 7 miljarder har alla de bekvämligheter de behöver för att leva ett gott liv och tjänar mer än 32 dollar om dagen. Det jag funderar på är om vi också blir lyckligare, när allt blir bättre och bättre, eller blir vi också avtrubbade. Tänk om själen inte riktigt hinner med i utvecklingen utan att vi byter ut själens längtan mot  yttre stimuli.

Mellanrummet som gör ont

Såg – A star is born  –  i Hollywood  på bio. Där Bradly Cooper, en av huvudpersonerna är djupt olycklig även fast han har allt många människor bara kan drömma om. Även fast han allt på “utsidan” så saknar han sin egen “insida”.

Hur mycket kan vi älska oss själva?  Mellanrummet mellan den du är på utsidan och med  hur det känns på insidan kan bli väldigt stor. Ju större kontrasten blir desto ondare tror jag att det känns.

Att älska hela sig själv är samma sak som att ha kontakt med hela sig själv. Och hela sitt själv är inte alltid så kul att få kontakt med. Eftersom det finns mycket vi har försökt att glömma bort och trycka ner. Allt som vi inte riktigt accepterar hos oss själva behöver få komma upp på ytan för att omfamnas.  Först när vi gör det så tror jag att vi kan förstå vad verkligen riktigt frihet betyder. Det spelar ingen roll hur mycket pengar och framgång vi har om vi inte har accepterat alla delar av oss själva.

Jag åkte buss ut till flygplatsen och fick gå fram två gånger i bussen och fråga vart jag skulle kliva av. Busschauffören blev irriterad på mig och sa högt att jag måste genast sätta mig och lyssna på vad han sa. Jag bara log och tog det absolut inte personligt, fattade att han var trött på folk som inte hade koll. Men sådan är jag, jag har verkligen alltid koll, och jag är helt ok med det. Jag kan till och med le för mig själv och tycka det är lite roligt. Jag har accepterat den delen av mig. Sedan finns det andra delar jag inte har accepterat och dem blir jag varse om när jag tycker det är jobbigt och går i gång när folk blir irriterade på mig. Eller åt andra hållet, när jag blir irriterad på människor för att de inte är som jag vill att de skall vara. Då är det alltid något hos mig själv jag inte vill se. När jag väl ha sett det hos mig själv blir jag inte längre irriterad utan då kan jag välja om jag vill ha det i mitt liv eller inte.

Många har missuppfattat ordet acceptera som om det är en passiv handling. Men det är en väldigt aktiv handling där du låter ditt medvetande expandera och du får en tydligare och klarare bild av vad det du ser. Du tar ansvar för situationer i ditt liv och blir inte ett offer. Eckard Tolle säger att det finns bara två sätt att vara med händelser i sitt liv. Det första är att känna att de är lustfyllda och det andra är acceptans. Kan vi inte känna något av de två så skall vi sluta med  det vi håller på med. Så visst har vi mycket att träna på, tänk dig ett liv med bara lust eller acceptans, det skulle väl vara väldigt skönt. Men tills dess så får vi vara helt OK med att vara de människor vi är. Lita kantstötta och med skavanker och ibland alldeles underbara.

Jag önskar dig en fin dag med allt det du är  <3

Annette

 

 

 

 

Livet är ett träningsläger

Myten om friktionsfria liv

Läste en blogg av karin Björkegren när hon skriver så här :

“Jag blir så lätt förtrollad och entusiasmerad. Min man säger ofta att jag måste bli bättre att på att kolla av människor som jag bjuder in. Att jag inte ska vara så naiv. jag svarar alltid, men jag vill tro gott om människor. Vill det. Vad är det annars för ide typ. En av mina närmsta kompisar säger att just det är min bästa egenskap. Att jag blir så där förälskad, går igång och tycker att allt är toppen. Men jag vet inte. Jag har kanske inte det där naturliga filtret som många har. det där filtret som gör att man inte blir överexhalterad och går igång så där snabbt, utan man kollar av. Backar lite, läser av. Jag blir bara förälskad och förtrollad. Fassiken att man ska lära sig nya saker hela tiden om sig själv. Hur ska jag tänka. Finns det någon kurs för oss? Ibland tänker jag att alla andra lever totalt friktionsfria liv, där allt är bara smooth. Deras relationerna åt alla håll och kanter är bara toppen, där man äter söndagsmiddagar med hela tjocka släkten och alla är så där harmoniska och lyckliga. Snälla, ge mig lite historier. Säg att alla fina fasader på Instagram just bara är fasader och att livet faktiskt ganska ofta är ganska svårnavigerat. Eller berätta om kursen du gick för att lära dig sätta gränser, säga nej och stå stadig i allt du gör.”

Problemet är inställningen

Jag tänker att  är att friktionsfria liv inte finns. Egentligen är det inte det som händer som är problemet utan det är hur vi förhåller oss till det som händer som ÄR problemet. Det Karin skriver är att hon tycker hon är och gör fel eftersom hon blir typ förälskad i de människor som bjuder in och att hon måste bli bättre att läsa av och backa. Jag fattar verkligen vad hon menar eftersom jag är likadan. Skillnaden är att jag inte tycker att jag är “fel” för att jag är sån typ utan jag tycker det är en spännande resa att lära mig om mig själv. Sista gången jag jobbade med en kille som bjöd in mig slutade med att han bara försvann, jag hörde inte av honom mer.  Många frågade om jag inte undrade vad som hände ? Varför han bara försvann ? Det klart att jag undrade lite men jag la inte mycket tankeverksamhet på det utan jag la mer fokus på mig. Vad är det som gör att jag hoppar in i grejer och projekt som inte alls alltid faller ut i god jord. Mitt svar till mig själv är att om man inte vågar och provar så kan man aldrig få nåt nytt. De flesta som lyckas med ett företag har misslyckas många fler gånger. I livet ingår det så kallade misslyckanden. Det är viktigt att förstå att de är en stor del av livet. Det är inget fel utan det är så vi lär oss. Precis som ett barn när det skall lära sig gå. Det faller många gånger innan de springer. Du och jag har varit dom barnen, vi föll innan vi sprang. Det som händer när vi blir äldre är att vi tror att det är fel att ramla så därför slutar vi försöka. Jag försöker verkligen att se allt i mitt liv som lärdomar och växande. Det klart att jag också blir besviken och ledsen när mina förväntningar brister. Då låter jag mig själv vara ledsen en stund, jag låter mig sörja. Men sedan tar jag på mig mina deckarglasögon och ställer frågan till mig själv- Vad är det bästa med det här ? Vad är det jag skall se tydligare som jag inte har sett tidigare ? Vad är det jag tror på som inte inte är sant? Vad är det jag har lärt mig från det gamla paradigmet som jag skall släppa?

En tillåtande attityd

Karin skriver också- berätta om kursen du gick för att lära dig sätta gränser, säga nej och stå stadig i allt du gör.” Att ha den förväntningen på sig själv, att stå stadigt i allt du gör, skapar en otrolig press på sig själv. Varför måste jag stå stadigt i allt jag gör. Kan jag inte få vara vinglig men göra ändå. Om jag tillåter mig själv att få vara både vinglig, osäker, stadig cool, modig, rädd och ändå göra det jag vill så släpper pressen jag har på mig själv.  Det är en falsk föreställning vi har fått om att när jag har kommit på tricket då kommer allt att vara perfekt. Livet är livet och i det ingår det många olika ingredienser. Jag tror verkligen ingen har koll på allt.

I mitt fall när det handlar om att “tro gott om alla” så har jag kommit på att jag är:
1, Medberoende, det är viktigt för mig att du tycker om mig,  jag har lärt mig att läsa av vad som är viktigt för dig istället för att verkligen ta reda på vad som är viktigt för mig.
2, Äventyrlig och gillar när det händer nytt. Det gör att jag inte riktigt “hör” det som inte stämmer eftersom jag vill ju att det skall hända nytt.
3, Älskar att lära känna nya människor och har väldigt lätt att se potentialen och inte verkligheten just nu.
4, Har skuggsidor som jag inte vill se hos mig själv och då kan jag inte se dem hos dig heller.
5, Har svårt att säga nej eftersom jag inte tycker om att göra människor besvikna.

När jag har sett det här hos mig själv så tränar jag på att göra annorlunda.

1. Jag försöker vänta med att säga JA och mediterar och frågar min själ och mitt hjärta vad de vill, så jag inte bara gör som jag alltid har gjort, jag låter inte de gamla programmet styra utan jag ger mig tid att känna min innersta längtan. Jag berättar också för mig själv att det inte är viktigt vad du tycker om mig utan det är viktigaste att jag inte lämnar mig själv.
2, Försöker byta ut intensitet mot intimitet. För mig ger äventyr mig ett påslag av adrenalin och dopamin jag behöver mer serotonin och oxytocin i mitt system för att fatta kloka beslut.
3,Ställer mig frågan om jag har tid att vänta  🙂
4, Ser när jag blir triggad av andra och frågar mig själv vad är det den människan gör eller säger som jag också gör men inte vill se.
5.Berättar för mig själv att det är inte mitt jobb att se till att alla människor mår bra, det är inte mitt ansvar, mitt ansvar är att se till att jag själv mår bra. Det är mitt 100 procentiga ansvar. Samt att när jag säger nej till andra och inte tar ansvar för dem så ger jag dem en möjlighet att själv ta ansvar och växa.

Jag vill avsluta med att jag tycker Karin är en otrolig duktig kvinna och står upp med vad hon tror och brinner för. Hon har skrivit tio böcker och är en underbar yogalärare. Jag tror väldigt många går omkring med funderingarna om när skall allt falla på plats, när skall jag verkligen känna mig 100 procent nöjd med mig själv på alla plan. Jag säger bara fuck that shit. Sluta tro på alla som säger att de har de, för jag tror verkligen ingen har det. Livet är inte som på instagram med snygga yogapositioner och solnedgångar. Livet innefattar allt och vi är i ständig utveckling. Pussa på dig själv och förstå att du är tillräcklig även fast du snäser till dina barn och säger ja fast du menar nej. Vi är här på träningsläger inte för att komma i mål.

Vill du höra mer om hur jag ser på livet och att vi faktiskt kan attrahera precis det vi vill ha fast vi inte är perfekta är du välkommen till min föreläsning den 25 okt kl 18.30 i Stockholm. Läs mer här 

Nu har solen precis gått upp här i mitt underbara Los Angeles så nu skall jag yoga och fylla på mitt system med serotonin.

Puss och kram

Annette