Ge upp motståndet

När rötterna växer

Ofta tror vi att det är känslorna som gör ont men det är motståndet till dem som skapar det dåliga måendet. Bara för att vi blir mer medvetna så är vi inte lyckliga hela tiden. Vi är fortfarande människor och människor är glada ibland och ledsna ibland, vi kan till och med känna oss deprimerade. Desto mer vi kan acceptera att det är så ju mer kan vi tycka att det är ok att vara låg utan att tro att det är något som behöver åtgärdas. Tänker att det är som ett träd som skall slå rot. Först behöver det rota sig, rötterna behöver växa ner djupt i marken för att trädet skall kunna växa högt och breda ut sina långa grenar. När vi är trötta och låga så växer rötterna, vi behöver vara mer stilla och gå inåt. Medan när grenarna växer är vi ovan jord, vi är mer sociala, söker gemenskap och vill hålla varandra i händerna och tralla. Men precis som trädet kan vi inte hela tiden växa uppåt, vi behöver också växa neråt för att rötterna skall hålla i trädet så att de inte blåser omkull.

Lagrad energi som lämnar dig

Jag vet inte hur det är med dig. Men jag gillar när grenarna växer, tycker det är roligare än när rötterna växer. Men ju mer jag förstår att båda behöver växa kan jag mer gilla läget när rötterna växer, Jag förstår att det är en nödvändighet och jag dömer mig inte för att jag känner mig trött och oinspirerad. jag vet att det inte är något fel på mig utan jag förstår att det är en naturlig process i livet. Förr så trodde jag att ju mer medveten jag blev desto mer skulle stunderna av det så kallade dåliga känslorna minska. Vad jag har upptäckt att de finns där ibland men att jag får lättare och lättare att acceptera dem. Jag gör dem inte viktiga och inget jag behöver analysera. Ju mer jag bara tillåter dem, känner energin i kroppen desto fortare ger de sig av. Jag måste ändå villigt erkänna att det är skönare att ha den där goa känslan av liv, inspiration och tacksamhet i sinnet än känslan av trötthet och likgiltighet. Men efter några gråa dagar eller veckor av moln så kommer äntligen solen och jag njuter av att jag kan känna livet i varje liten cell. Jag tror vi har lagrad energi i våra kroppar av återhållna känslor, när vi bara låter de får flöda utan motstånd lämnar de kroppen och ger inte längre upphov till våra återkommande tankar om att vi inte är tillräckliga.

17798963_10209610803572288_5454124817475367569_n

Lyxen i att bara vara

Min visshet om att absolut ingenting är viktigare i livet än att känna sig själv, sitt varande har också fördjupats. Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har, var jag bor, vem jag är tillsammans med om jag inte kan uppleva och känna tacksamhet och glädjen i det. De känslorna börjar alltid på insidan som 100 procent av alla andra känslor. Vi upplever livet inifrån och ut. Och då kan det inte finnas något som är viktigare att ta hand om vår insida. Hur tar du hand om din insida ? Hur ofta ger du själv tid till reflektion, goda samtal, yoga, meditation, promenera i naturen, lyxen att bara vara och låta tankarna som går på repeat stilla sig? Hur ofta  lyssnar på din inre visdom som bara längtar efter att få ta dig i handen och leda dig på din unika livsväg? När vi  låter våra rötter få tid att växa ned i myllan, att riktigt få rota sig så att vi  står stadigt när grenarna skall växa ut i sin prakt och visa världen sin skönhet. Då blåser vi inte omkull, inte ens om det blir storm. Vi står kvar och vågar visa vilka vi är. Gudomliga varelser som inte har kommit hit för att bli omtyckta utan för att vakna.

 

När terrorn slår till

Fyra timmar efter den förmodande terrorattacken i Stockholm sitter jag och tänker på vad som har hänt, vad det innebär och hur livet kan förändra sig på några sekunder. Jag själv var hemma och hade yogat, låg i savansana(stilla vila) och hörde hur telefonen vibrerade. Eftersom jag hade den på ljudlöst lät jag den ringa. Sedan ringde det igen och igen. Klev upp och tänkte att det är verkligen någon som vill något. Hade fyra missade samtal från tre av barnen och min exman. Plus ett mess från sonen – RING mig pronto. Alla var i säkerhet, min dotter var lite chockad eftersom hon jobbade mitt emot Åhlens där bilen körde rakt in. De hade blivit panik och polisen hade sprungit in i deras affär och bara skrikit – spring så snabbt ni kan härifrån.  Jag pratade med henne när de satt inhysta i Mood gallerian, sa något om att hon skulle försöka andas lugnt och att inte ta in allas rädsla. Inget bra sagt, hon blev arg och la på luren. Såklart hon inte var mottaglig för det, hon var mitt i det som hände medan jag satt här hemma i ett lugnt space. Det jag märker är att när jag sedan satte på nyheterna och började lyssna på vad som hänt så blev jag också rädd. Gärningsmannen är inte gripen och hela staden blir som ett vacum. Det är ju precis vad de vill, terroristerna eller vem det nu är som har gjort den här handlingen. Låt oss inte skrämmas. låt istället den här händelsen göra oss mer vakna. Vi kommer aldrig kunna skydda oss från händelser som den här, då kan vi inte gå ut. Låt oss istället fördjupa vår kontakt med vårt hjärta och vår tillit att det här händer för att vi skall kunna förstå vad som är viktigt i livet, vad  det är vi värdesätter. Att vi slutar att klaga på småsaker utan istället börjar tala om för varandra hur mycket vi bryr oss. Vi är alla connectade och när något sånt här händer då får vi kontakt med  det. Vi vill hjälpa och finnas till hands, vi bryr oss och vi sträcker gärna ut en hand. Låt den handen få fortsätta vara utsträckt. Ju fler utsträckta händer desto mindre kan terrorn gripa klorna i oss.

Nu har det gått en vecka efter jag skrev inlägget ovan och jag har sett vad som har hänt efter attacken. Min dotter är sjukskriven som många på hennes jobb, alla traumatiserade, de känner tomhet, skuld, är helt energilösa, tycker det är obehagligt med folksamlingar och gråter väldigt lätt. Tänker att de inte pratas så mycket om dem, alla som blev rädda och behöver laga själen. De var 9 personer som behövde åka till sjukhus men jag undrar hur många som blev skadade i sitt inre. Många känner skuld för att de mår som de mår och  egentligen inte såg något. De tycker inte att det räcker med att de hörde skriken och såg paniken i varandra ögon. Jag tror det är viktigt att verkligen förstå att det sätter spår och att man behöver vara snäll med sig själv. Oavsett hur vi reagerade så behöver vi acceptera vår egen reaktion och stryka med vår egen hand på vår egen kind och säga att det är helt ok att känna som vi känner.

Ställ dig frågan hur många gånger du istället känner skuld och tycker att du inte borde känna det du känner. Ju mer du ger dig själv tillstånd att låta dina känslor skölja över dig utan motstånd desto fortare lämnar de dig. Gå till ditt hjärta och känn med  dig själv istället för mot dig själv. Det är bara där du kan läka. Kärleken är den starkaste kraften av dem alla, inte bara till andra utan till dig själv.

Vi kommer kanske aldrig att förstå vad  det är som avgör varför vi tog vissa beslut den dagen. många har berättat att de var på väg in till Åhlens men ändrade sig , vissa var där 10 minuter innan, tog en annan väg eller helt hade precis passerat. varför det var just fyra människor som avslutade sina liv den dagen. Det enda vi kan förstå är att vi inte har kontroll av den yttre verkligheten. Det enda vi kan göra är att skapa ett inre klimat av kärlek och tillit, det är bara där vi kan hitta lugn och frid.

Kärlek och ljus

Annette