Hur du litar på dig själv

Stunta i manuset

Är i Los Angeles och tittade på Oscarsgalan igår när den direktsändes live. Det som blev väldigt tydligt för mig var när pristagarna tog emot sin statyetter och tackade, var att de som inte hade skrivit ett tacktal i förväg berörde mig så mycket mer med sina tack, än de som tackade med ett färdigt manus. De som inte hade skrivit ett manus var här och nu, talen kanske inte var så välformulerade men de kom från hjärtat, direkt från dem i stunden. Medan talen som var välskrivna, var mer korrekta och kom mer från ett ” rätt sätt”.

Ännu en falsk föreställning om att vi måste vara väl förberedda istället för att lita på att det som skall sägas faktiskt sägs. Missuppfattningen är att vi tror att det är viktigare att göra saker korrekta och på så kallat “rätt sätt” än att vara i kontakt med oss själva och vår egen källa av visdom.

Livet är ett äventyr

Nästan allt vi har fått lära oss är i motsats till det som är naturligt och enkelt. Vi gör saker svåra i stället för enkla och det tror jag kommer ifrån den stora missuppfattningen att vi inte duger som vi är. Vi behöver alltid förbättra oss på något sätt. Om vi hela tiden lever i tron om att vi skall bli bättre så är det väldigt svårt att vara i stunden och njuta av nuet. Och det är bara i nuet livet pågår. I framtiden pågår inte livet utan när vi är i framtiden så är vi i våra tankar om livet. När vi är i våra tankar om livet känner vi inte livet. För mig känns livet i kroppen, den är är mjuk och avspänd och jag kan känna både ett lugn eller en pirrande känsla av förväntan, som om jag är på en upptäcktsresa i ett nytt land. För mig är livet ett äventyr och jag kan inte planera ett äventyr, då är det inget äventyr längre. Äventyret betår i att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag skall upptäcka, vilka jag skall möta,se och hur de skall kännas. I ett äventyr så går det inte att misslyckas utan själva äventyret är att upptäcka mer av det jag inte visste tidigare. I ett äventyr finns inga färdiga manus.

Jag kan också se att i vissa områden i mitt liv är jag mer benägen att planera än i vissa och jag ser att de kommer ifrån en känsla av osäkerhet. När jag är osäker vill jag ha kontroll. När jag ser det så behöver jag påminna mig om att jag inte har kontroll av de yttre omständigheterna. När jag försöker kontrollera det yttre blir jag stressad, trött och ledsen och tappar kontakten med mig själv. Då behöver jag ta mig tillbaka till nuet och till min “inre connection”. Där finns tryggheten och lugnet och på den platsen i mig själv kan jag vila. Jag vilar aldrig när jag är uppe i mitt huvud och försöker styra. Därför tror jag att vi inte behöver fler manus, färdigskrivna mallar och lärare som skall lära oss att göra “rätt “. Jag tror vi istället behöver påminna varandra om att lita på oss själva, på vår inre kompass och på livet i sig.

Berättelsen om vem du är

En saga som inte är för god för att vara sann

Hon satt tyst i rummet på en stol och betraktade de vuxna människorna omkring sig. Hon undrade varför de sa att de var glada men kändes ledsna. Varför de var allvarliga, hade veck i pannan och varför  ögonen inte längre lyste. Många gånger hörde hon hur de vuxna människorna sa till barnen att de skulle skynda sig och att de skulle lära sig passa tiden. Hon hörde också de säga att det var viktigt att lyssna till andra, koncentrera sig och att lära sig om det som stod i böcker som någon annan hade skrivit. Hon förstod inte varför.

Hon ville hellre skriva sin egen bok, sin egen berättelse istället för att läsa om andras. Hon tyckte att det var så spännande att lyssna till sig själv för när hon lyssnade riktigt noga kunde hon också höra de vackra tonerna av stjärnorna och dansa till sin egen musik som spelades inom henne. Hon förstod inte hur hon skulle höra musiken om hon hela tiden lyssnade till andra. Då skulle hon bara höra deras musik och glömma bort sin egen. När hon försökte koncentrera sig så kunde hon inte längre höra fåglarna och vinden och heller inte heller hur blommorna och träden viskade till varandra. Hon hörde bara tankar som fanns ibland alla andra tankar som människor hade tänkt under många århundraden. Tankar som var fulla av rädslor och bekymmer och som säkert gjorde de där vecken i pannan.
Hon förstod inte heller varför tiden var så viktig, vad det var som var så bråttom. Vart vad det hon skulle.  Hon undrade ofta varför vuxna hade gjort allting så krångligt och varför de gömde sig bakom masker. De kändes ibland som de var rädda och hon förstod inte varför eftersom hela universum vakade ju över dem precis hela tiden. Det måste nog vara så att de helt enkelt hade glömt bort det. Kanske var det så att när man blev vuxen så glömde man bort allt som var viktigt på riktigt, man glömde bort att leka, sjunga och göra allt det där man tyckte var roligt också blev man ordentlig istället. Det verkade också som det var väldigt noga med att göra rätt.

15747833_10154857409373185_4029958617097105203_n

Hon undrade hur hon kunde hjälpa dem att komma ihåg att de också hade varit barn som inte brydde sig om att göra rätt.  Hur skulle hon få de att minnas att man bara kunde göra det som kändes roligt i hjärtat. Hon satt och funderade en lång stund innan hon kom på det. Jag vet tänkte hon, jag ber dom bara ta av sig masken dom har på sig. I den kan de nog inte riktigt se, det är därför inte ögonen lyser. Och eftersom de inte ser ordentligt så hör dom nog sämre. Dom hör nog bara dom där rädda tankarna som människor har tänkt i århundraden och då kan de inte lyssna till livets tankar, dom tankarna som gör att kroppen blir glad och ögonen glittriga.

“Wow vad lyckliga de kommer att bli  när de tagit av sig masken, hela ansiktet kommer nog slappna av och det blir säkert lättare att andas också”

Flickan hoppade ner från stolen och sprang fram till den första vuxna hon såg:
– Jag har ett förslag herr vuxne, jag tror du behöver ta av dig masken.
– Vilken mask pratar du om unge fröken?
– Den som gör att du inte ser livets mirakel och får djupa streck i pannan förstås.
– Jaså den, den har jag haft så länge så den tar jag inte av mig i första taget lilla fröken.
– Men varför farbror, den verkar inta vara skön att ha på sig?
– Skön och skön, det handlar inte om den är skön eller inte, det handlar om att tar jag av den så vet jag inte vem jag är.
Flickan tog farbrorn i handen och gick fram till fönstret och pekade ut på den stjärnklara natten.
– Du är samma som det här, du är stjärnorna, natten, rymden och månen på samma gång, du och jag är samma, vi hör ihop.
– Är du helt säker på det ?
– Absolut, när du tar av dig masken så kommer du också veta att det är sant.
– Men jag vet inte hur jag tar av den, jag har glömt bort det.
– Jag skall hjälpa dig farbror vuxen men då måste du lova mig att hjälpa fler vuxna människor att ta av sig sina.
Farbrorn och flickan  stod tysta vid fönstret och tittade ut i natten. Efter en stund böjde sig farbrorn ner mot flickan, la hennes hand mot sitt bröst och sa –  Om du och jag och stjärnorna är samma så tar jag risken att ta av mig masken men då får du lova mig att inte svika mig.
Flickan tittade på farbrorn med stora ögon
– Kära ädle herre jag är en del av universum och universum sviker aldrig. Hon blinkade med ena ögat och fortsatte:
– Hahaha du är roligt, du förstår väl att ord som svek inte finns på stjärnornas språk, de finns bara i människornas språk. Men det verkar som du har glömt bort väldigt mycket och det kan jag förstå förstås. – Du är rätt så gammal, och du har ju inte skrivit i din egen bok på väldigt länge, men jag lovar jag skall hjälpa dig att komma igång med det också. Det hör liksom ihop, när man tar av sig masken då kan man inte låta bli att skriva i sin egen bok, dansa sin egen dans och vet du herr farbror vad det bästa är?

– Det som är så finurligt det är att när man kommer ihåg vem man är så glömmer man bort att det finns något som heter “rätt ”
Visst är det fiffigt uttänkt ? Jag bara älskar det ! Men nu har vi inte tid att stå här längre gammelfarbror nu är det dags att sätta igång och berätta för flera. Det var ju därför vi kom hit, eller hur ?

14470566_1228549923853827_2203892660154842976_n

 

 

Grattis till skilsmässan!

Välj alltid Dig

Har precis coachat ännu en person som skall skilja sig. En modig och stark kvinna som både skrattat och gråtit i de 90 minuterna hon varit här. Det som tydliggörs i ett coachsamtal är vad klienten tänker om den situationen hon befinner sig i. Kvinnan som jag coachade tyckte det var ett misslyckande att skilja sig. Och det är hon absolut inte ensam om. De tycker de flesta som kommer för coaching. Och det tyckte jag själv för 14 år sedan när jag skilde mig.

Tänk att det sitter så djupt i oss fortfarande. Att det är bättre att vara gift än att vara skild. Att det är är bättre att vara i en relation än att vara ensam. Jag tycker flera personer skall skilja sig. Jag tycker att alltför många lever i dåliga relationer. Jag tycker det finns för många böcker om hur vi skall lära oss att få det att fungera istället för att lära oss att göra det vi faktiskt vill.  Vill man leva i hop gör man det, vill man inte så gör man inte det. Vi vet i hjärtat och magen om vi skall leva med den personen eller inte.

Det är samma sak med jobb. Trivs du inte så sluta. Varför har vi gjort allt så krångligt? Förr i tiden fick man en guldklocka om man jobbat i 40 år på samma  jobb. Jag förstår inte varför man skall få en medalj på grund av att man aldrig vågat provat något nytt? Vi är så styrda av gamla sanningar. Tänk om vi kunde vara styrda av vår egen sanning istället. Tankarna som säger att vi är misslyckande om än de ena än de andra, har absolut ingenting med vår sanning att göra, utan de är kvarlevor från en tro som säger att förändring är dåligt.

cfts1056-1080x675

Gräset är alltid grönt

Förändring är något som är ofrånkomligt, allt förändras hela tiden. Om vi släpper taget om det gamla kan något nytt spännande. härligt få plats. Det finns ett dåligt ordspråk som säger – Du skall inte tro att gräset är grönare på andra sidan. Jag säger att gräset är smarrigt grönt hela tiden om du följer din sanning, ditt hjärta, din väg  och inte uråldriga tanker och föreställningar om vad som är bra eller dåligt.

Vi är fostrade in i ett samhälle där vi skall vara goda slavar. Vi är fria själar som skall upptäcka livet inom och utanför oss. När vi har upptäckt det inom oss gör vi precis som vi vill och känner oss fantastiska och underbara och förstår inte ens ordet misslyckande för det finns inte.

 

Vill du också glömma bort det ordet – misslyckande- följ med till Los Angeles

 

KRAM

Annette