En känsla av övergivenhet

Av Annette Forslund

Utsidan reflekterar min insida

Efter ett dygn i La Jolla med ont i magen och i hjärtat är jag helt slut. Det som skulle bli en mysig födelsedag slutade med att jag låg ihopkrypen i sängen i vårt hotellrum med magsmärtor. Jag hann dricka ett glas cava och njuta av den underbara utsikten innan jag började känna min onda mage. Det som gjorde mest ont var inte den onda magen, utan att den person jag var där med blev besviken på att kvällen inte blev som han hade tänkt sig. Det jag önskade skulle vara ett kärleksfullt omhändertagande blev istället ett avvisande.

Eftersom jag tror på att jag skapar mitt eget liv så är min största fundering på varför jag skapar en sådan situation. Jag tänker att allt jag gör med mig själv på insidan visar sig i det yttre. Jag förstår att jag har avvisat mitt svaga jag, de delar i mig själv som är sårbara och rädda. Jag tycker inte att jag gör det numera utan tvärtom så omfamnar jag dem och ger dem kärlek. Så den yttre världen är ett eko från det förflutna och ger mig en gåva. Den visar att jag behöver vända mig inåt ännu mera och förstå att jag kan härbärgera mer än vad jag tror.

Det klart att det är enkelt att vända mig utåt och göra mig själv till ett offer och tycka lite synd om mig själv. När man har ont borde det vara självklart med kärlek och inte ett avvisande. Men är det inte så vi ofta gör med oss själva? Vi dömer och tycker vi borde vara starkare, klara av mer och skärpa till oss? Alltså får jag bara se en spegel av mitt undermedvetna som jag inte kan se annars. Mellan magsmärtorna i natt så bestämde jag mig att vara ännu snällare mot mig själv och ta hand om mina behov.  Jag gick upp och mediterade i fullmånes sken och den berättade för mig att mina behov  har fått stått tillbaka till förmån för min käraste som de ofta kan göra i början av en kärleksrelation.

Avisande och övergivenhet

Jag är också helt övertygad om att jag kan inte ändra någon annan utan jag kan bara ändra på mig. Jag kan ändra på det sätt jag responderar till en sådan händelse. Och jag har ändrat mig massor. Förr hade jag skällt och förmanat och talat om för vederbörande att det inte är ok med ett sånt agerande. I dag ser jag att jag inte behöver tala om det för honom, han vet det redan. Varför han agerar som han gör behöver han själv förstå och ändra på om han vill. Jag tror att han vill men inte vet hur. Gudarna skall veta att jag får hålla mig och inte gå in och coacha honom. Det är inte min uppgift i den här relationen. Min uppgift är att ta hand om mig och sätta mina gränser och förstå att det är ingen slump att den här situationen uppstod.

Jag kan inte se hela bilden ännu eftersom jag är mitt uppe i den. Det jag kan se är att det är mycket gammalt som kommer upp som jag behöver hela. Saker som jag trodde jag hade helat men som fortfarande styr delar av mitt liv. Så länge jag låter dem styra så skapar jag inget nytt utan jag återskapar bara min historia. Eftersom jag är ofantlig trött på min historia av rädsla, avstängning och dömande så tänker jag ta möjligheten att gå igenom det här och låta mina celler få helas. Det som sker nu är att varenda liten cell har öppnats av den kärlek som vi kan känna för varandra. Nu behöver alla mina gamla minnen komma upp i ljuset, minnen av avisande och övergivenhet. Det är bara i ljuset de kan helas. Istället över att vara besviken så jag faktiskt tacksam. Tacksam över att jag kan känna rädslan och smärtan utan att döma den och försöka få bort den. Jag är med den istället. Låter den finnas utan att den tar över.Istället för att stänga hjärtat så öppnar jag det. Låter inte tankarna ta över om hur det borde vara.  Hur skall jag egentligen kunna veta hur det borde vara ? Jag odlar min tillit till mitt högre jag, till kärnan, till den jag också är. Det absolut viktigaste i de här processen är att inte göra mig till ett offer utan att veta att jag har 100 % ansvar över mitt liv- alltid.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette