Tänk om allt är precis som det skall vara – alltid

Av Annette Forslund

Min sanning

Jag skriver mina bloggar utifrån mitt eget liv och hur jag upplever det. Ibland är det underbart och ibland gör det ont precis som livet gör. Jag har fått ett meddelande från någon som har läst min blogg som tycker att jag ljuger när jag skriver att allt är fantastiskt eftersom jag för några dagar sedan skrev att jag tyckte livet var jobbigt. Jag tar risken och fortsätter att vara sårbar som människa. För mig är de inte ljug. Jag har inte schizofreni  utan jag är en vanlig människa med känslor och ibland är jag identifierad med känslan som gör ont, och ibland kan jag se att det “bara” är en känsla och att jag är så mycket mera än den. Men jag skriver min blogg både när det är upp och när det är ner och det tänker jag fortsätta att göra. Jag tror inte jag är ensam om att känna så och jag vill dela med mig av det eftersom jag tror vi behöver läsa om när det är gör ont också.

Jag är en passionerad människa som tar risker. Jag lever inte i en liten låda där jag vet hur det fungerar utan jag är passionerad och hoppar ut i det okända och helt enkelt litar på att det bär. Och när jag flyger högt är det underbara känslor av liv men när det blir motstånd kan det göra väldigt ont eftersom kontrasterna blir så tydliga. Fast det gör ont ibland så tror jag ändå på det jag själv lär ut. Som att livet ALLTID är precis som det skall vara.

Hjärtat värker och kroppen gråter

Det är mycket lättare att säga när livet är enkelt och lätt än när det när det värker i hjärtat och kroppen gråter precis som den gör hos mig nu. Jag har varit i Los Angels  i tio dagar hos den man jag träffade för  snart ett år sedan. De första smekmånaderna är över så den här gången jag är här så jobbar jag på nätet och lever ett mer “normalt liv”. Jag är inte här som turist utan försöker skaffa mig ett liv här som jag kan komma tillbaka till. Jag trivs verkligen här och vi har haft det väldigt mysigt med några små kollisioner, som det blir när två människor skall börja leva ihop.

Just nu är det en stor kollision eftersom han inte vill prata med mig, utan han säger att han behöver space, det spacet har han behövt sedan i morse, men då hette det att han behövde vara i sin kreativa process. Så jag har varit och yogat i Hollywood, målat och rensat ute vid polen och försökt hålla mig borta. Men vad jag än har sagt och gjort så har han blivit irriterad, frustrerad och  det känns som han tycker  jag är allmänt dum. Jag har försökt frågat vad som händer men han kan inte prata när han är frustrerad säger han. Så här sitter jag nu 5000 tusen mil från mitt trygga Sverige och känner bara att jag inte vill vara här.  Jag känner mig väldigt ensam och liten.  Han är arg och frustrerad och jag tror att jag måste plocka upp det i varje cell i min kropp och det är inte skönt. Jag vet att det inte har med mig att göra utan det är något som händer i honom som han själv inte kanske vet vad det är. Och när jag då vill prata blir han ännu mera frustrerad. När han inte vill prata utan bara går omkring och är arg och stänger mig ute gör det helt enkelt på riktigt ont i kroppen, det är min kropp som reagerar. Min kropp är van att plocka upp ilska från män. Lärde mig det tidigt i livet eftersom min pappa  gick omkring som en tickande bomb ibland.

Jag kan se vilken fight jag har i mitt inre just nu.. En del av mig vill bara packa mina väskor och dra medan en del vill gå fram till honom och kräva att han säger något till mig. Jag vet att ingen av de strategierna fungerar utan det bara är mitt egot som på fullaste allvar tror att de kommer att gå sönder om det här fortsätter. Så jag väljer istället att sitta inne på hans rum för han vill vara i fred i vardagsrummet och helt enkelt känna det som händer i kroppen, den energi är inte skön, det är en väldig obehaglig energi, rädsla på gränsen till skräck. Jag vill inte plocka upp den här energin så jag försöker bara vara med den och inte hålla kvar den utan låta den passera. Och jag säger till mig själv att det är precis som det skall vara just nu, meningen är jag inte ska och kan fly utan att verkligen på djupet förstå i mina celler att jag aldrig mera behöver plocka upp den här energin, jag håller på att koda av mig helt enkelt.

Några av er som läser det här kanske inte har någon aning om hur det känns i kroppen när man tar in andras energier av ilska och frustration. Men några kanske verkligen känner igen sig. Till er vill jag säga, jag vet inte varför vi valt det här. För någonstans tror jag också att man väljer sin livsupplevelse. För det här är inte kul, det gör helt enkelt väldigt ont. Men som sagt mitt i hela helvetet hjälper det mig att verkligen tror att allt är precis som det skall vara. Och ju mer jag kan bara vara i känslan och inte gå upp i huvudet och tänka så mycket runt det så hjälper det. Jag går till stormens mitt och stannar och andas där. Jag gör lite yinyoga och känner ett andetag i taget, och ett till. Jag kramar om mig själv, tårarna rullar och jag fortsätter andas. Jag vet att det kommer att gå över, jag vet att den här känslan har ett ursprung ifrån en tro och tankar som jag fortfarande tror på. Jag vet allt det där men ändå gör det ont. Kan det inte bara bli en ny dag.

När såren läker

Tre timmar senare knackade han på dörren och frågade om han fick komma in. Han bad om ursäkt och förstod att hans agerande inte var ok. Han såg att det var egoistiskt och omoget. Han lade sig på sängen och vi grät tillsammans.

Alla har vi olika försvar och beteenden som vi har plockat upp sedan tidigare. Vi har så svårt att skilja mellan nuet och vår historia. När han stängde mig ute så kände min kropp och mina tankar igen det mönstret så jag gick in i de försvar jag tidigare har använt. Jag ser att mina försvar som handlar om att fly eller fäkta inte fungerar längre.  Jag har tränat på att se det som händer i mig och istället för att bli ett offer tränar jag på att stanna kvar med det som är. Och gudarna skall veta att det inte är lätt alla gånger och att jag inte alltid klarar det men varje gång jag gör det är det som det gamla beteendet försvinner och jag får tillgång till en mycket större och kraftfullare del av mig själv.

Kärleken mellan oss har inte blivit mindre utan tvärtom den har djupnat. Det är precis som allt man är rädd för. Om jag hela tiden flyr från det så kommer jag aldrig att utvecklas. Jag behöver se rädslan, känna den, veta att den egentligen inte är sann utan bara ett eko från det förflutna. En gammal energi som behöver kännas för att försvinna.

Rädslan behöver utmanas

Så vad är du rädd för ? Att stanna i en relation eller att gå ? Att stanna på ditt jobb eller att gå ? Att göra det du vet innerst inne att du behöver göra för att något skall bli annorlunda? Bara du vet vad dina utmaningar är och jag vill ge dig mod att utmana något du vet kommer att göra en stor skillnad i ditt liv. Känns det för läskigt så börja med något mindre. Men om du inte gör något annorlunda än det du brukar göra så kommer det heller inte bli någon skillnad.

Du som läser det här och befinner dig i en destruktiv relation så vill jag inte att du tar det här exemplet som ett bevis på att det är bättre att stanna än att gå. Du kanske har stannat alldeles för länge. Ditt mönster är kanske att stå ut och inte riktigt se ditt eget värde. Vi har olika vägar att vandra. Min absoluta övertygelse är att vi behöver göra något annat än det vi brukar om vi vill ha ett annat resultat. Och för att göra något annat så behöver vi också sluta tro på våra tankar som kommer från egot. Hade jag trott på mitt ego som nästan skrek till mig- dra, han är inte klok, så hade jag inte suttit och skrivit det här just nu med ett hjärta som formligen översvämmar av tacksamhet och kärlek.

Vi är här för att vakna upp till vilka vi är

Jag tror att livet är gott och ju mer jag kan se och förstå att jag alltid har ett val i alla situationer kommer jag att växa som människa. Varje gång jag blir ett offer så har jag inget val, då tror jag att det är situationen som sådan som skapar mitt drama. Men för vissa människor hade den situationen som nästan triggade skräck hos mig inte triggat någonting alls. Livet händer inuti mig och jag skapar min verklighet beroende på vad jag ser tänker och upplever.

Vi är här för att växa och för att vakna upp till vilka vi är. Vi är kraftfulla, modiga, fria människor som kan skapa det liv vi vill ha. Och jag önskar inget hellre än att du också gör det. Kliv ur dina gamla programmeringar, börja lyssna på ditt kraftfulla själv, det som vet, den nyare delen av hjärnan som är uppkopplad till ett mycket större nätverk än vårt rädda ego.

Just nu ger jag 20 % sommarrabatt  på min webbkurs – Skapa en ny verklighet. Klicka på knappen här bredvid för att läsa mer om den. Är du intresserad så maila mig så får du koden som du behöver fylla in i rabattkupongfältet. Erbjudandet gäller till 18 juli.

32 gradiga hälsningar från ett helt underbart Los Angeles

 

Kärlek till dig

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette