Den inre revolution

 Känslan är grejen

Igår träffade jag en man som har ägnat mycket åt sitt liv att studera och försöka förstå hur vi människor fungerar, vad vi drivs av och vad som gör att vi låter så mycket av de förflutna styra våra liv. Han jobbar med tekniska frågor och är väldigt smart. Förstår mycket mer av komplicerade sammanhang och olika formler än vad jag fattar. Det som var spännande att han ville träffa mig för att förstå mer av yoga eftersom han hade börjat med  det och kände hur hans kropp hade börjat förändrats. Jag är inte den bästa personen att förklara tekniskt vad som händer i kroppen när vi yogar. Jag har läst många böcker om yoga och gått yogautbildningar när jag har fått den tekniska förklaringen förklarat för mig. Men jag glömmer den lika fort. Däremot känner jag, jag känner hur energin förändrats, jag känner hur mer stabil och glad jag blir. Jag känner hur jag blir både smidigare och starkare. Jag känner hur jag får kontakt med min inre kärna och inte mina tankar om hur saker borde vara eller inte vara. Jag blir mer här och nu, får mer direktkontakt med livet och det blir väldigt tyst i huvudet. För mig är känslan så mycket viktigare än det tekniska. Jag behöver inga tekniska eller vetenskapliga bevis för att tro på att det är bra. Jag vet för jag känner det men det kanske är så i början när man skall börja med nåt, då behöver man bevis och förståelse vad som händer på sin insida.  Ju mer man yogar desto mindre behöver man de yttre bevisen eftersom man  får mer och mer kontakt med den man egentligen är. Visdomen som bara vet och som litar till känslan. När jag skriver känslan så menar jag inte emotioner. Känslorna som styrs av det som händer i från utsidan utan the feeling som det heter på engelska. En djupare känsla av förnöjsamhet.

Alla dessa ord

Många gånger tycker jag inte orden räcker till och andra gånger tycker jag vi använder alldeles för många ord. Jag tror att vår strävan efter att alltid vilja förklara allting tar bort oss från livets mystik. Jag vill hellre tänka att vi alla är ute på en resa med en destination vi faktiskt inte riktigt vet. Det magiska är att tillåta sig att inte veta och att förstå, utan mer vara som en nyfiken resenär som precis kommit till en ny plats som vill utforska och förundras av allt som går att upptäcka. Då håller vi sinnet öppet och livet kan komma till oss istället för att vi skall lägga in det vi ser och upplever i olika fack. Att vara i livet med ett nyfiket och öppet sinne och odla tacksamhet och förundran ger mig kraft och glädje. Jag vill inte veta vad som skall ske om ett år, jag vill leva i det okända för mig är det det som ÄR livet. För mig är inte livet en tydlig plan på tio år. Min själ blir ledsen om jag försöker planera 10 år i framtiden.

Det är det motsatta vad vi får lära oss. Vi får ofta lära oss att det är bra med att planera, vi skall ju planera för vår pension när vi är 25 år. Men det är för att vi fortfarande tror på att lyckan finns där ute i pengarna och i formen vi skapar. Om vi istället från och med nu skulle rikta blicken inåt och ställa frågan – Vad skall jag göra idag för att ha kontakt med min inre verklighet och mitt lugn och glädje och låta det styra alla val vi gör så skulle vår medvetenhet växa om vad som är bra både för oss själva men också för den här planeten och för mänskligheten.  Det är väldigt väldigt lätt att glömma bort det när vi blickat utåt eftersom det är så mycket som är knasigt. Alla system håller på att falla sönder och vi tror att vi behöver förändra där ute. Men jag är helt övertygad om att ju fler människor som blir medvetna om vilka vi egentligen är, att vi är en goda kärleksfulla varelser som egentligen inte är åtskilda då börjar en inre revolution som kommer visa sig i de yttre. Systemen kommer att rasa för människor kommer inte vilja vara i dem längre. Vi kommer att bygga upp något nytt som är byggt på helt andra värden än konsumtion, makt och rädsla. När de medvetna är större än de omedvetna så kommer det att gå fort och vi är på G. Du som läser det här gör skillnad redan, du vet något som alla inte alla vet. Fortsätt med  det du gör, du sprider medvetenhet, tillsammans gör vi skillnad. Heja dig.

Den 15 och 16 juni har jag ett miniyogaretreat ute på byggan i Järla sjö. Det finns fortfarande några platser kvar.
Så vill du ha påfyllning, få kontakt med din kropp och din visdom kom och va med !
HÄR kan du läsa mera och anmäla dig

 

Önskar dig en underbar dag och njut av den vår fina svenska sommar. Det var 127 år sedan det var en sådan här fin majmånad 🙂

Därför väljer sinnet sjukdom

Leva öppet istället för stängt

Jag har haft många kurser och utbildningar och sett hur människor förändrats. Jag har också sett hur många går tillbaka till sina gamla tankemönster och vanor när de kommit hem och börjar leva sitt “normala” liv.

Den största skillnaden mellan de som inte går tillbaka är att de människorna  tar  sitt växande på 100 % allvar. De fortsätter lyssna på youtube,läsa böcker yogar och mediterar och gör allt som stödjer deras utveckling. En kurs eller en utbildning räcker inte för att att förändra ett liv, det är bara en startpunkt som sätter intentionen och energin för förändring. Det verkliga jobbet är i det vardagliga livet, vad man gör och tänker varje dag i sitt vanliga liv.

Det största valet vi bör göra är att välja att leva öppet istället för stängt. Välja att sluta vara offer för gamla föreställningar. Väldigt många människor är nästan beroende av att inte må bra. De är beroende av sina tankar som berättar för dem att de inte riktigt duger och att de har haft det jobbigt tidigare. De vill inte släppa sin historia eftersom historien bekräftar vilka de är.

Om du vill på riktigt förändra ditt liv behöver du ta din önskan på 100 % ansvar. Du behöver bestämma dig att du på riktigt vill skapa ett liv du har kommit hit för att leva. Gör du det kan jag lova dig att allt kommer att förändras.

Så varför gör vi inte det vi vet är bra för oss själva ? Egot vill inte förändras, egot vill inte släppa försvaren vi har tagit för att skydda oss mot att bli besvikna och övergivna. Det försvaret ligger nästan som en reflex och du märker det genom att se vilka automatiska tankar som kommer upp när någon säger något till dig som du vill försvara. Du känner det också i din kropp, hur du stänger hjärtat för att skydda det.

Du är inte din historia utan du är energi som kan förändras. Men för att göra det så behöver du först tro på att du är det. Då kan du inte längre identifiera dig med den du varit. Varje gång du berättar din historia för någon annan och för dig själv så förankrar du den ännu en gång. Om du vill förändra ditt liv behöver du sluta identifiera dig med ditt offer. Det är offret vi är beroende av. Den som det är synd om. Den delen av dig som är offer säger ofta att om bara den personen hade varit annorlunda så hade det inte hänt. Jag möter många som är besvikna på sina före detta män eller arbetsgivare. De tror att de har rätt och den andra har fel. Och tro mig jag hamnar där själv med, det är lätt att kliva in där och få sympati från andra när man berättar hur andra har agerat och varit.

Mitt eget exempel

Jag har en väldigt bra exempel från min egen relation nu när jag blev sjuk, eller egentligen blev jag inte sjuk utan mitt sinne skapade själv sjukdomen så att jag skulle vakna upp lite till och se mitt liv ännu klarare. När jag skapade min feber så var Ritchie här hos mig i Sverige. Det hade varit mycket att stå i innan han kom hit med att fixa hans hemliga 40 års fest och jobb som skulle göras klart etc. Jag blev sjuk när vi var i Paris och istället för att säga att jag mår skit och behöver ligga och sova så gick jag istället runt på sightseeing och yogade med Ritchie eftersom jag inte ville göra honom besviken. Jag tog bara några alvedon så kände jag inte att jag mådde dåligt. Ni ser ju själva vad urbota dumt. Det jag gjorde var att överge mig själv och det jag behövde för någon annan. Sedan när jag kom hem till Sverige hade det blivit värre och jag åkte in på akuten på lördag och på söndag blev jag inlagd. På måndag åkte Ritchie till Filippinerna  och det var meningen att jag skulle ha åkt med.

När han åkte var jag trött på honom, trött på att han inte var som jag ville att han skulle vara med en person som är sjuk. Han gjorde så gott han kunde men någon riktig “caretaker” är han inte. Därför blev jag sur och bitchig och tyckte att jag hade rätt att vara det. Grejen är att han bara är den han alltid har varit, den person som jag blev förälskad i. Den jag egentligen var arg på var mig själv. Som inte satt ordentliga gränser för mig utan jag har mer gjort det han har velat.  Nu efteråt kan jag se det så tydligt, hur jag projicerade min ilska på honom, det var han det var fel på. Och alla som jag berättade det för, höll så klart med.

Jag är 100 % övertygad om att vårt sinne skapar allt och jag skapade den här situationen för att tydligt se hur jag inte har stått upp för mig själv, jag har varit medberoende till honom. Och sedan har jag gjort honom fel. Nu är det slut på det. Jag gör inget som jag inte mår bra av, jag tar mycket hellre andras besvikelser än ger upp mitt eget välmående.  Jag behövde bli inlagd och bränna bort massor av rädsla i feber för att inse det här på djupet i mig själv.

Jag är tacksam över att jag kan se det så klart och jag är tacksam att jag inte kunde åka med till Filippinerna.  Landet finns kvar och jag kommer att åka dit i december i stället. Nu har jag varit hemma i tio dagar och boostat mig med massor av gröna drinkar och supermat. Jag mår jättebra och känner mig  starkare än innan jag blev sjuk. Jag har också börjat skapa en ny webbkurs där det kommer att finnas olika meditationer för att hjälpa människor att verkligen få kontakt med den energi dom egentligen är.

Så oavsett vad du befinner dig i ditt liv just nu så är det ingen slump att du är där. Allt händer av en orsak men om du tror att du är drabbad så kommer inget att förändras. Du behöver se varför du har skapat de du skapat och sedan från den platsen skapa nytt. Du är inte din historia, du är en energi som kan förändras väldigt snabbt bara du ger upp offerrollen.

Just nu ger jag 45 % rabatt på min webbkurs. Vill du ha förändring, köp den och gör den 🙂 

Underbara soliga hälsningar från ett fantastiskt  Sverige

 

Inlagd på SÖS

Feber och frossa

Ligger inne på vårdavdelning 65 på SÖS. Egentligen hör jag till Infektion men där fanns ingen plats så jag fick ett fint enkeltum med utsikt över himmel och vatten. Kom in med hög feber o och frossa.

Efter först två dagars väntande på Nacka närsjukhus med nummerlappsystem som inte funkade, bokad tid som ingen visste om och fått utskrivet antibiotika i tablettform men inget som hjälpt. När jag äntligen fick träffa läkaren andra dagen som inte hade någon aning om varför jag kom tillbaka från första dagen med bokad tid, så kunde han iallafall meddela mig att CRP forfarande bara steg ( ett blodprov man tar i fingret för att se om man har infektion). Han skickade mig då direkt till SÖS med en remiss till akuten. Där var det smidigt i början, ingen kö och jag blev inskriven direkt. Då var det fjärde gången jag blev tillfrågad om läkarna hade rätt att läsa min journal och ytterligare frågor om sekretess. Fick alvedon när de tagit febern för den var över 39 grader, det har jag lärt mig att det är viktigt, ner med febern. De tog blododlingar och urinodligar  och ytterligare blodprov sedan fick jag vänta ute i korridoren.  Ritchie tyckte det var jättejobbigt med alla sjuka människor.Inte jag, jag är van vid sjukhus, jobbade som sjuksköterska för 30 år sedan. Låg och kollade på allt virrvarr, hur alla liksom bara sprang hit och dit och ingen verkade ha koll på vad den andra gjorde. Och så har det fortsatt. ingen vet vad den andra gör och jag vet inte hur många olika sjuksköterskor och undersköterskor jag har träffat och sagt samma sak. Förstår inte hur man står ut att med att jobba med att göra en sak men att inte veta varför man gör det. Utan att bara bli tillsagd av en annan överordnad som skall veta bättre, och ibland undrar jag om de faktiskt vet bättre. Unga läkare och sjuksköterskor som heller inte verka veta vad det gör.

Jag ligger lite i ett ingenmansland eftersom jag är på en avdelning med mest bara gubbar, urologen, men hör till Infektion.  Läkaren kollar på min kurva och säger att den ser bra ut eftersom febern inte ha gått upp. Såklart att den inte går upp om de pumpar i dig ett gram alvedon varje 6 timme. En gång skulle det ge mig efter tre för då hade någon glömt bort att skriva att det redan gett mig det. Jag vet att jag låter förbannad, och det är jag.  Det här sjukhuset är som samhället i stort, alla bara gör det de blir tillsagda utan att ifrågasätta. Samhället kollar på hur kurvor ser ut, går den uppåt eller nedåt, Man kollar inte bakom kurvorna, vad beror det på att det går den ena hållet. Nu på eftermiddagen idag  hade febern stigit till över 39 grader och då såg inte kurvan så bra ut längre. eftersom jag inte fick mina Alvedon efter 6 timmar.  Så nu kanske läkaren ägnar lite mer tid till min journal och klurar lite på varför ingenting de ger mig fungerar. Jag har fått två doser med intravenöst, direkt i blodet, och det brukar hjälpa. De började också med att mäta hur mycket urin jag hade kvar i blåsan efter jag kissat och jag hade över 200 ml. Det är som ett fullt vattenglas. Vad händer om der är bakterier som ligger och frodas där, det kanske är det som är bakteriehärden. Det finne en gullig undersköterska här som tycker om sitt jobb och är intresserad av det hon gör och tar själv tag  i saker förutom att servera mat och ta tempen. Hon skall se till att de ringer bakjouren  och kolla om jag behöver en kateter.

Jag kom verkligen ihåg varför jag slutade som sjuksköterska för trettio år sedan. Systemet var redan då sjukt och det har bara blivit värre. Det största orsaken är att människor inte vill ta ansvar, sätter ner foten och säga stopp, det räcker nu, det här fungerar inte.  Jag förstår att personalen inte orkar, att många gör sitt bästa, är stressade och underbemannade. Men om alla bara fortsätter att gå med på det så kommer ingen förändring att ske. Man blir sjuk av att jobba i ett sjukt system.

Sedan kom änglarna

Nu är jag hemma. Sista dagen på sjukhuset mötte jag mina änglar, sjuksköterskan Erik och dr Staffan. Erik kom in till på morgonen, presenterade sig och satte sig ner vid mig. Han berättade att han läst min journal och frågade om jag visste varför jag var där och funderade varför jag inte hade fått någon antibiotika. Han sa att han skulle se till att vara där när läkaren kom och höra vad han hade att säga. När läkaren kom så tog jag honom i handen och sa- Jag heter Annette, jag är en frisk person som försöker ta hundra procent ansvar över mig själv. Jag gör bra saker för mig själv, tänker goda tankar, yogar, mediterar, äter bra mat och försöker hålla mitt hjärta öppet. Jag är inte bara en patient i ett rum. Nu vill jag veta allt om mina prover och jag vill veta er plan. När läkaren hade gått så kom fram Erik fram till mig, log  och sa att tänk om alla patienter skulle säga så, då skulle det bli ändring.

De hittade en ovanlig bakterie i urinodlingen så de kunde sätta in rätt antibiotika och jag fick åka hem, men innan jag åkte så fick jag telenumret till Staffan så om febern inte gick ner så kunde jag kontakta honom direkt.

Efter fyra dagar hemma mår jag bra. Jag njuter varje sekund av livsenergin i min kropp och tänker verkligen på att när man är sjuk har man bara en önskan. Jag har blivit ännu mer varse om hur skönt det är att verkligen må bra och hur otroligt viktigt  det är att ta hand om sig själv för ingen annan kommer att göra det. Det är verkligen vårt ansvar till 100 %.

Jag skulle egentligen varit i Filippinerna nu med Ritchie, planet gick i  måndags, men då låg jag inlagd. Universum hade en annan plan men om den berättar jag i en annan blogg.

Njut av livet, av allt det otroligt vackra vi har gratis, blommorna, den klara luften, värmen. Öppna hjärtat och ta in livsenergin i varje cell av din kropp.

Ps, jag vet att det finns många änglar i  sjukvården som gör ett otroligt jobb men tyvärr är det oftast de som också slutar eftersom de ser hur sjukt systemet är, ds

Kram

Annette

 

 

En stilla morgon

Goda intentioner

Klockan är bara 6.30 och jag har redan mediterat och gjort några lugna yogaövningar. Jag älskar att vara uppe innan alla andra har vaknat. Det är ett stilla lugn, sjön ligger spegelblank, jag hör måsarna och mitt eget hjärta. Det har varit en hektisk helg. Min älskade kom från Los Angeles i onsdags sedan har vi hunnit med att fira min dotters 16 åriga födelsedag tillsammans med the “big happy family”, varit på en tantrafestival och överraskat Ritchie med en 40 -årsfest.

Mitt hjärta är överfullt av tacksamhet för Ritchie och de nära vänner jag har runt mig. Det är människor som vill väl och är intresserade av sig själva och sitt eget växande. Der känns och det märks. När vi skulle fira Mira så var det hennes önskan om att jag och hennes pappa skulle fira den tillsammans med våra nya partner. Det är första gången sedan vi skilde oss. Alla var lite trevande i början med mot slutet var det en skön avslappnad stämning. Det som var så fint att se att alla verkligen försökte och bjöd på sig själva. Jag skrattade åt mig själv efteråt när jag såg hur jag försökte inleda en konversation med men exmans nya flickvän om hur jag jobbat som sjuksköterska eftersom hon var opsjuksköterska. Det blev inte så bra, jag liksom fumlade runt,men var gör det, jag försökte och det gjorde vi alla. Vi hade goda intentioner.

Tantrafestival

Ritchie och jag hade också goda intentioner när vi anmälde oss till tantrafestivalen som var i helgen fast det inte blev riktigt som vi hade tänkt. Det blev lite för mycket intryck för honom och det kan jag verkligen förstå. Det är som att kliva in i en ny värld och har man aldrig varit där innan kan det verka skrämmande. Det är skrämmande med människor som uttrycker sina känslor utan tabun, vi är inte vana med  det i vårt samhälle. Det var första gången de skapade en tantrafestival i  Stockholm och jag hoppas de kommer ändra lite på den till nästa år. Vad jag tror att de behöver är att skilja på de som är vana tantrautövare och de som aldrig har upplevt det innan. Tantra handlar om att känna den energi vi alla har naturligt inom oss, vår gudomliga natur och kunna dela den med andra människor. Många blandar ihop tantra med sex och tror det är en speciell metod och coola ställningar. Det är som vanligt med oss människor. Vi försöker alltid krångla till allt som egentligen är helt naturligt. Vi har krånglat till vår sexualitet också och förstört den genom porren.  Det verkar som det mest naturliga har blivit så avlägset för oss och det är därför vi behöver komma upp med olika koncept och metoder istället för att bara följa vårt hjärta och låta det leda oss. Hjärtat vet det inte huvudet vet.

När vi sedan kom hem på lördag kl 18.30 så vad det 20 personer här hemma som överraskade Ritchie med -happy birthday to  you. Jag kunde äntligen slappna av efter att ha stoppat honom att åka hem tidigare och han förstod varför jag hade agerat så konstigt under hela eftermiddagen när jag typ tvingade honom att vara kvar. Fy vad jobbigt det är att kontrollera en annan människa. Han blev otroligt glad och uppskattade verkligen överraskningen. Jag kunde släppa min logistik med alla hemliga matinköp och kommunikation med vänner som var här och hjälpte mig laga mat etc. Vi hade en underbar kväll med fantastisk god mat och vin, sång, gitarrspelande och mycket kärlek.

Vår sanna essens

Så här sitter jag nu i min stillhet och smälter alla intryck. Slutsatsen jag kommer fram till är att  ju mer naturliga och oss själva vi är desto mer kontakt har vi med vår sannan essens som är kärlek. Utifrån den essensen så skapar vi det vi tycker om att göra oavsett om det är mat, musik, underbara möten med människor eller sex. Allt kommer ifrån samma källa. Sedan har vi krånglat till det med vårt intellekt och skapat alla dessa rätt och fel och alla kurser och kurslärare som skall berätta hur man gör. Ta bort “huret” och kliv in i din kropp och i ditt hjärta där hittar du alla dina svar. Inte mina svar men dina.

Njut av solen och värmen .

Annette

Den 15 och 16 juni har jag ett miniyogaretraet i Nacka då jag kommer ge dig några timmar med  dig själv genom yoga, meditation och inspirationsföreläsning.  Det finns några platser kvar.