Möjligheten att välja

Rädda för osäkerhet

Idag har  jag jobbat med Rojhat och vi har tagit fram allt material  vi skall ha till vår workshop i helgen där vi skall hjälpa företagare att förpacka och marknadsföra sig. Skall bli superroligt att hjälpa 24 stycken att få komma ut med sitt budskap. Jag har också skickat in alla kvitton och betalda fakturor till min bokföringskvinna, Nina. Det känns alltid så skönt när jag lägger allt samlat material i ett kuvert och hör dunsen när det ramlar ner i brevlådan. Då har jag gjort mitt, det är klart.  Många som jag coachar är sugna på att strata eget företag men många tror det är väldigt svårt, och många är just rädda för bokföringen. Vi är ofta rädda för det okända och inbillar oss saker om något som vi inte vet något om. Eller så har vi hört ifrån någon annan som berättar hur krångligt och jobbigt det är med att driva eget företag, man får jobba jämt och aldrig vara ledig. Det är inte min sanning, min sanning är att jag jobbar när jag väljer att jag vill jobba. Det är den största skillnaden, som anställd kan man inte välja.  Jag kan heller inte påverka min lön, den är samma varje månad. Och oavsett om man jobbar lika mycket som egen företagare så jobbar man åt sig själv, jag får själv bestämma. För mig är det mera värt än att att veta att det kommer in en viss summa pengar på mitt lönekonto varje månad.

Vi är olika

Jag väljer frihet framför trygghet. Men vi är olika och varje person behöver välja vad som är viktigaste för han eller hon. ( jag gillar inte att skriva hen så därför gör jag det inte  🙂 )  Det är därför det är så viktigt att veta vad som är viktigt för en själv så man kommer ihåg det när man tror man vill göra något annat. När jag får för mig att jag skall bli anställd, det är inte så ofta numera, men om jag får den idéen så behöver jag påminna mig om att det inte är min grej, för jag vill bestämma över min tid och över mitt liv. Jag vill kunna leva på lite pengar och ha mycket tid i bland.  Ibland vill jag jobba mycket och komma på roliga projekt för att tjäna mer. Jag tycker inte om att jag vet hur mitt liv ser ut fem år framåt, jag tycker om förändringar och nytt, sån är jag.

Hur är du ? Vad tycker du om ? Vad är det viktigaste för dig? Vet du inte så var snäll mot dig själv och ta reda på det, det är en superviktig fråga. Ibland den viktigaste frågan vi bör ställa oss. För när vi gör grejer i linje med den vi är så är allt mycket lättare och roligare. När vi är i harmoni med vår sanna natur så tänker vi inte så mycket utan vi bara gör, ungefär som när barn leker. Däremot när vi är långt bort från den vi är ämnad att vara och göra då går hjärnan på högvarv. Det är då vi tror vi måste tänka mer för att komma på lösningar men det är tvärtom. Sluta tänka och gör något du gillar att göra, det är då du får nya insikter.

Puss

Annette

 

Medberoende är inte kul

Förälskad i livet

Idag är det söndag och fyra dagar sedan jag kom hem från Los Angeles och min kärlek jag har träffat där. Vi träffades i september 2016. Vi har träffat varandra nästan varannan månad sedan dess och vi pratar varje dag på telefon. Innan vi träffades så hade jag dejtat rätt frekvent på Tinder här hemma i Sverige och jag hade lärt mig väldigt mycket om mig själv. Vad jag gillade och inte gillade och vad det egentligen var jag sökte. Jag ville ha en ny lekkompis som  tillsammans med mig  kunde upptäcka nya delar av världen men också nya delar i mig själv. Dagarna innan vi träffades så var jag redan i Los Angeles för att gå mitt sista block för att bli färdig med min utbildning till Transformativ coach med Michael Neil. Jag kom ihåg hur jag cyklade på Venice beach och var så lycklig med mig själv och över livet jag hade skapat. Jag vet att jag sa högt att om jag inte träffar någon man som verkligen tillför något i mitt liv så vill jag hellre vara ensam. Jag kände mig hel, harmonisk och nöjd med  den jag var. Det kändes som min kärlek till mig själv var djupare och på så sätt även till livet och alla andra människor.

Det var då det skedde, två dagar senare träffade jag Ritchie och blev förälskad. Jag blev förälskad i hans lekfullhet, hans skratt och nyfikenhet på livet. Han hade allt som jag ville ha.

Sanningen gör oss fria

Nu har det gått 16 månader och förälskelsen har börjat gått över till djupare kärlek. I den processen har jag börjat sett sidor hos mig själv som jag tidigare inte varit medveten om. Jag ser att jag börjar bli medberoende. Något jag har försökt undvikt i hela mitt liv. Roten till allt medberoende handlar om att man inte älskar sig själv tillräckligt för att sätta sunda gränser. Man sätter sin partners behov före sina egna. Det är inte skönt att upptäcka det här. Det gör ont. Samtidigt som jag vet att eftersom jag ser det och erkänner det så kan jag också göra något åt det. Jag har kapaciteten och jag är på god väg till att älska mig själv mer villkorslöst. Jag vet också att när jag kan det så kan jag älska andra villkorslöst.

Varför jag skriver det här är för jag vet hur vanligt det är, hur fullt av skam det kan vara och hur vi försöker släta över och hitta på strategier för att undvika det. En av mina tidigare strategier var att bli beroende istället. Det fick jag insikt i för sjutton år sedan och det var så mycket värre. För då hade jag förträngt allt, hela min uppväxt, hela min historia. Nu har jag sett och förlåtit så många delar av den så idag känner jag mig så mycket starkare.

För allt handlar om kärleken och respekten för sig själv. Att inte överge sig själv och sina egna värderingar. Att göra det man bestämt sig för att göra. Att leva i sin egen sanning och att känna att man bidrar med sitt äkta själv, utan att förminska eller att blåsa upp sig. Att få vara den man är fullt ut och kunna ge av sig själv. För att komma dit så behöver man älska sig själv,förlåta sig själv. Förlåta alla gånger man har dömt sig själv och inte tycker man är tillräckligt och gjort fel. Jag tror ändå att alla gör så gott vi kan utifrån vilken medvetenhet vi besitter. Många gånger har jag sett i mitt jobb hur människor dömer sig själva när de tittar tillbaka på sitt liv och vad de har gjort. Det som är så viktigt att komma ihåg är, att du har ett högre medvetande nu än när du gjorde det du gjorde och det du dömer dig för. Det är som att döma dig själv för att du inte kunde det du kan nu, när du gick i första klass.

All läkning handlar o att se och förlåta, för att sedan kunna göra nya val. Förlåter vi inte kan vi inte göra nya val då är vi fast i det förflutna och gör om samma sak igen.

Vi är kärlek

Jag tänker att den vi egentligen är – är kärlek. Titta på ett litet barn och hur vi dras till det. Vi kan känna och se den oförstörda kärleken. Sedan växer vi upp och lär oss olika strategier för att duga och bli älskade, vi bygger en liten mur runt vårt hjärta. Eftersom vi då inte känner kärleken från oss själva, den vi egentligen är så börjar vi söka den utanför oss själva på många olika sätt. I partners, i framgång, i rikedom, i olika beroenden. Men vi kan aldrig finna den där och vi lyckas heller aldrig få den kärleken eller rikedomen som kan fylla oss helt. Det enda sättet är att vända om och gå helt och fullt tillbaka till sig själv och till sitt eget hjärta. Där hittar vi det vi söker. På vägen dit så behöver också se allt mörker och allt vi har försökt dölja för oss själva för att kunna omfamna precis allt. Så på resan hem så möter vi de personer vi behöver möta för att se de vi inte velat se. Jag ser mer och mer av mig, allt de fina men också de jag inte velat se. Jag tackar universum, lägger händerna över mitt hjärta och låter tårarna få komma. Jag är också så tacksam att jag har odlat en tillit till livet, att jag vågar se och att jag  vågar agera. Den tilliten har inte alltid funnits och det är den som gör hela skillnaden. Jag är otroligt tacksam för allt jobb jag gjort, alla kurser jag har gått, alla böcker jag har läst. All den tid och pengar jag har lagt på att bli en hel och lycklig människa.

Idag vill jag dela med mig, inte för jag är klar ännu och är expert på allt, utan för att jag vill att du precis som jag skall förstå att alla är vi på en resa, och att vi tillsammans kan stötta och förstå, det är inget fel på oss, det är en del av att vara människa och vi gör så gott vi kan.

 

All kärlek till dig ,

Annette

 

 

 

Bestäm dig !

 Kraften i beslut

Det blir mer och mer tydligt för mig hur viktigt det är att verkligen bestämma sig för något om det skall bli någon förändring. Inte prova eller att försöka utan att verkligen bestämma sig på riktigt. I natt har jag sovit hela natten för att jag bestämde mig för att inte ge efter för min trötthet att sova fast hela systemet ville. Det var otroligt skönt att vara med på yin/ restorative yogan igår. Jag kände hur hela mitt system slappnade av och hur det parasympatiska systemet i min kropp tog över. Det är ju jobbigt för kroppen att flyga samt med tidsskillnaden så då får man göra bra saker för den, hjälpa sig själv så det blir lättare att hålla fast vid sitt beslut.

I början när man bestämmer sig för något är det ofta lättare, så är det iallafall för mig. Jag blir exalterad över något nytt jag skall göra, det som är svårt är att fortsätta när det inte är nytt längre. När vi skall bryta med en vana så är det ofta så att vi har bestämt något undermedvetet som gör att när vi bryter mot vanan/  ett beteénde så bryter vi oxå med den överenskommelse vi har gjort med oss själva. Som till exempel om du vill ha mer pengar än du har. Du kanske har tänker att du vill börja spara men sedan bryter du det löftet till dig själv för du vill resa för pengarna. Sedan så säger du till dig själv att vad är det för mening med att spara du kanske inte ens lever om ett år. Jag brukar göra det 🙂 Rättfärdiga för mig själv varför jag inte gör som jag har bestämt mig för att göra.

Många gånger gör vi så för undermedvetet så kanske jag har bestämt mig för att det är fult att ha för mycket pengar, att jag inte är värda dom eller att det är jättesvårt att få mycket. Alltid när du inte har eller gör det du säger att du skall göra så är det ditt undermedvetna som styr. Det är den gamla delen av hjärnan som styr ditt liv. För att du skall börja styras av den nya delen behöver du bli ärlig med dig själv och sluta med ursäkterna. Inte så att du skall döma eller vara elak mot dig själ utan bara se objektivt på de delar i ditt liv som inte är som du vill att de skall vara. Vill du sedan ändra något så behöver du på riktigt bestämma dig, det är där det börjar.  Så vad kan du bestämma dig att du vill ändra på ? Vad är du trött på i ditt liv ? Vad vill du ha mer av ?  Der som är så finurligt är att bara man bestämmer sig så kommer energin runt problemet att förändras. Det som också är väldigt viktigt är att fokusera på allt man redan har som är bra. Så man fokuserar inte på problemet utan på allt som funkar. För hur än vi har det så har vi det väldigt bra eftersom vi bor här i Sverige. Vi har så mycket mer trygghet och möjligheter än större delan av världen. Vi har väldigt mycket att vara tacksam över, de får vi inte glömma bort, helst  när det känns kämpigt  så behöver så vi påminna oss om allt det fina vi har i livet.

Nu skall jag ut på stan och täffa en fin vän,

Kram till dig

Annette

 

Modet att tåla

Stolt och glad

Åh vad jag är stolt över mg själv. Jag har suttit med datorn i knät med ett tjockt täcke över mig och jobbat med att göra annonser på facebook idag. Varför jag är så stolt är för att jag har varit väldigt trött, helst har jag velat gått och lagt mig. Men jag vet att då skjuter jag bara upp problemet med jetleg. Man behöver härda ut annars förlängs bara plågan. För det är lite plågsamt att vara vaken när man vill sova. Helst en för en sådan som mig, som älskar att sova 🙂 .

Jag är också stolt för det är väldigt klurigt att göra bra annonser på facebook. Det tar tid i början och man behöver hålla koll på vad kampanj, annonsset och annonser är för något. Det ser likadant ut så det är jättelätt att röra ihop det. Jag har gjort flera fel men till slut så blev det rätt. Jag är absolut inte född med tålamod, “mitt mod att tåla” har jag verkligen fått träna på.  Och till slut så blev det bra, hoppas jag. Ser ni en annons om ett webbinarie den 22 jan som jag håller i när jag berättar om coachutbildningen till Transformativ coach så har jag lyckas med annonsen. För den syns inte på min facebooksida utan den ploppar upp i olika människors facebooksflöden.

Ge inte upp eller…

Så dagens insikt är att inte ge upp så lätt utan fortsätt och gör fast det är svårt. Ju mer man tränar desto lättare blir det. Ingen är expert i början. Eller så skall du ge upp! Om du är den där envisa typen som sitter med ett problem i flera veckor och vägrar be om hjälp. Det är det som är så spännande med självutveckling. Det finns inte ett svar och en väg utan det som är  utveckling för en person kan vara stagnation för en annan.  Och det som är så bra att ingen annan kan säga vad du behöver, det kan bara du säga och höra när du lyssnar till din visdom. Inte till egot som babblar som det brukar göra, utan till den lugna sköna rösten som bara viskar kärleksfullt och har ett otroligt tålamod med dig. Den rösten blir aldrig arg för den vet att till slut så kommer du att lyssna och förstå eftersom det är så det är uttänkt. Vi alla kommer att förstå tillslut 🙂

Nu skall jag ta på mig tjockjackan och tjockskorna och promenera bort till Sickla och kolla in Nacka yogasstudio som har flyttat till en ny adress. Kl 1600 har dom ett yinyogapass och det skall jag belöna mig själv att vara med på nu när jag har övat så mycket på mitt tålamod och mitt  motstånd till kluriga tekniska grejer på datorn.

Hur skall du belöna dig i helgen? Vad skall du ge dig själv för härligt? Det finns alltid anledning  att ge sig själv sköna stunder, alltid. ❤️

Kramar.

 

 

 

 

Gör det på en gång

Själen kommer lite efter

Landade på svensk mark i morse. Oj vad tyst det är här, iallafall där jag bor, inte ett ljud och inte en människa. Nästan lite kusligt. Känns väldigt tomt utan Ritchie och utan allt liv.  Jag vet att det känns så just nu eftersom det är nio timmars tidsskillnad mellan LA och Sverige och man brukar säga att själen tar lite längre tid att förflytta sig, den har liksom inte riktigt kommit hit ännu.

Jag har  redan packat upp alla väskorna och betalat räkningar. Har lärt mig att det är lika bra att göra det på en gång istället för att dra ut på det. Det tar energi att tänka på allt att man skall göra istället för att bara göra det.

Räkna ner från fem

Det finns en regel som heter “femsekundersregeln” som jag använder. Det handlar om att räkna ner från fem till noll och sedan göra det man tänker att man skall göra, och den funkar. Ofta när man får en tanke och sedan tänker för länge så kommer alla ursäkter, rädslor och osäkerhet upp varför man inte skall göra det. Använder man sig av “femsekundersregeln” så hinner inte de tankarna komma. Man hjälper sig själv att göra det man faktiskt vill göra. Man kan använda den i allt från att packa upp en väska, börja träna, betala räkningar, ringa ett samtal etc.

Kolla på vad du skjuter upp för någonting i ditt liv. Något du vet du vill ändra på, något som ligger och gnager. Sedan bestämmer du dig för att förändra det. Vi kan inte tänka oss till förändring utan vi behöver agera oss till förändring. När vi gör annorlunda så växer vår tro till oss själva. Det är som vi visar för oss själva att vi faktiskt kan. Vi mår också väldigt bra när vi inte skjuter upp saker. När vi räknar 5,4,3,2,1 så väcker vi den främre delen av hjärnan, den nya delen, vi får energi att starta. Ofta är det starten som är svårast för när vi väl har börjat så är vi på gång. Om du vill börja träna så är det många gånger att ta dig till gymmet som är det svåraste. När du väl är där är det enklare. Eller vad  det än är du vill börja göra annorlunda. Du har säkert märkt att det kanske tog 1o timmar att tänka på det men bara 1 timme att utföra det. Så åter igen är det våra luriga tankekonstruktioner som ” lurar” oss att inte förändra våra vanor. Hjärnan är faktiskt designad för att stoppa oss ifrån förändring eftersom  när vi skall ändra något så kliver vi ut på okänd mark och hjärnan uppgift är att skydda oss ifrån det okända. Om vi då börja tänka är det kört det är därför “fem sekundersregeln” är så bra för den får oss att inte tänka utan att bara göra det. Hon som kom på den här metoden heter Mel Robbins och var själv fast i ett väldigt självdestruktivt mönster. Vill du lära dig mer om metoden så kolla in henne  på Youtube.

Om jag hade suttit och tänkt på hur trött och snurrig jag är idag så hade ingenting hänt. Utan jag hade bara tänkt att det är för kallt och mörkt i Sverige just nu och på att jag saknar Ritchie. Men i stället har jag nu tvättat och  handlat och fyllt kylskåpet med mat. Jag har också hållit mig vaken så att jag förhoppningsvis kan sova i natt och jag är redo för en ny  kreativ dag i morgon. Men nu har jag gjort klart för idag, nu är det dags för att bara vara och att mysa. Nu skall jag krypa upp i soffan och kolla på film med Mira och njuta av närvaron av min härliga tonårsdotter.

Kramar

 

 

 

 

 

 

På flygplatsen

 På väg hem

Sitter på flygplatsen och väntar på att få boarda. Planet är lite försenat och jag tycker det är lite roligt att se hur folk reagerar. En del blir sura och muttrar. Tänker att det är väldigt onödigt för verkligen ingenting blir bättre av det. Det är väldigt västerländskt att bli sur över sådana saker. Åker man till Asien så förstår de inte ens varför de skulle reagera. Allt beror på hur vi tänker om tid. När jag och Marie har yogaretreat i Indien och bestämmer en tid med ägarna till yogastället vi är på för att ha möte, så kan de komma tre timmar senare och inte tycka det är något speciellt alls. De förhåller sig inte till tid som vi gör. Det enda sättet där är att släppa kontrollen, det blir som det blir. Just Indien är ett underbart land att åka till om man vill lära sig “go with flow”, och det blir bra hur det än blir. Tänker att alla olika länder har olika energier. Här i Los Angeles och helst i Hollywood  känns det som allt är kulisser. Det är lätt att ändra hur som helt. Livet är enklare.

Oj , nu ropar det att alla måste gå på. Och jag måste hinna publicera.

Puss

 

Rensa i röran

Allt har två sidor

I morgon åker jag hem ifrån Los Angeles och det är med blandande känslor jag packar min väska. Vill inte hem till kylan eftersom jag älskar värme. Vill hem till mina två barn, de tredje är just nu i Costa Rica så henne blir det längre till. Vill inte hem till mörkret, gillar ljuset mera. Vill hem till min egen ordning, till mitt hem. Vill inte lämna Ritchie och hans sköna skratt och kramar. Men i just nu  i det stora hela känns det ändå rätt ok, behöver hem och jobba och smida nya härliga planer. Jag tycker om förändringar och att det inte är likadant hela tiden. Kom ihåg när barnen var små, vad tråkigt det var med alla rutiner. Då fanns inte plats för så mycket impulsgrejer eftersom mätta och utsövda barn var det som styrde valen. Men allt har sin tid, alla olika delar har sin charm,om man letar efter dom.

Bort med grejer

Hela dagen i dag har jag städat, jag har hjälpt Ritchie att plocka ut alla hans kläder ur garderober och lagt allt i högar på sängen. Han skall hyra ut ett rum i sitt hus och behöver strukturera om hur han har sina grejer. Nu är det upp till honom att ge bort, sälja och välja vad han skall behålla. I mitt tycke har han alldeles för mycket kläder, säkert fem gånger så mycket som mig. Jag skulle bli alldeles trött och ha så mycket att hålla reda på. När jag flyttade från hus till lägenhet för fyra år sedan så gjorde jag mig av med allt som jag inte använde. Både kläder och grejer. Jag har inte ens ett förråd där jag bor på 78 kvadratmeter. Det är bland det bästa jag har gjort. Grejer bara energi, vad skall man ha allt till?  Det finns massor av stagnerad energi i gamla kläder och saker. Mitt absoluta tips är att göra dig av med det du inte använder. Du kommer att få så mycket ny energi, jag lovar ! Det är därför jag tycker det skall bli skönt at komma hem till mitt, för där har var sak sin plats. Jag är absolut inte överdrivet noga eller pedantiskt utan det är skönt att inte ha för mycket röra runt sig. När jag skall skapa så behöver jag ha ett rent space då känns det som det är lättare att tänka nya tankar.

Börja med en ny vana

Innan jag började städa hade jag en facebooklive i facebookgruppen – skapa en ny verklighet, och där kom vi överens om att börja med en ny vana, för sin egen skull, inte för någon annan skull. En ny vana skulle kunna vara, att bestämma sig för att om man köper något nytt klädesplagg eller någon ny grej till hemmet som man redan har, så behöver man skänka något gammalt. Då får man inte för mycket av något,då har man inte tröjor som man inte använder eller ljusstakar som bara står och samlar damm i någon hylla i ett skåp. Bestäm dig och sedan berättar du det för en vän, så att ni lovar varandra. Det är lättare att hålla ett löfte om man har lovat flera än bara sig själv.

Det känns också väldigt skönt att bestämma sig för någonting och sedan hålla det. Då växer självförtroendet, att vi kan bara vi bestämmer oss för något. Vi tränar uthållighetsmuskeln, vi tränar vår vilja. Den sanna viljan. Vi gör det för vår egen skull, för att det känns bra. Inte för att få beröm eller för att bli älskad utan för att vi är värda att få ett skönt liv. Alla är det, du med. 😍

Kram Annette

 

Lyssna på GPS,n

Livet sammanför oss

Idag efter jag yogat så skulle jag träffa April, en ny vän som jag mötte fem dagar innan jag åkte till LA. Jag var gästinstruktör på “mindfulmondays” som två killar håller i. De har gratis mindfulness en gång i månaden i Stockholm för alla som vill prova. Här kan ni hitta dom: Out of your mind.

April var där som deltagare och när vi började prata efter kursen visade de sig att hon bott i LA i fem år 🙂  Idag träffades vi för att gå på hike, det är nära till bergen, så att träffas och går på hike är ett sätt att umgås här, jättehärligt ! På vägen till vår mötesplats så gick jag efter GPS, n och inte den väg jag själv skulle ha valt. Jag skulle ha gått Hollywood Blvd men GPS, n tyckte jag skulle gå en helt annan “kringelekrokväg”. Det som slog mig var att när jag bara släpper kontrollen och följer med så fick jag uppleva något helt annat än om jag själv skulle ha bestämt väg. Jag kom till ett otroligt fint och lugnt område med hus målade i olika färger. Trädgårdarna var fyllda med apelsinträd och rosor och jag passerade en man som stod och sjöng medan han målade en tavla. Det är samma stad som jag gick i för några dagar sedan när jag var med om krocken men jag fick uppleva något helt annat. Det fick mig att tänka på att fast jag tycker att jag har släppt mycket av min kontroll så finns den ändå kvar, lite så där i skymundan, inte så tydlig.

Jag tänker ofta att livet visar mig små meddelanden och det meddelade jag fick idag var:  Om vi bara vågar följa den högre GPS,n och släppa egots kontroll så får vi se och uppleva något helt annat än vad vi gjort tidigare.

 

Vänta eller Agera

Det är det återkommande temat i mitt liv just nu. Letting go,att släppa kontrollen och inte försöka planera ut något med min lilla begränsade hjärna utan släpp spakarna till de större nätverket. Odla tillit och njut av varje dag. Det är ett ganska skönt tema och ibland stressande. För man borde väl veta vad som skall hända minst två år i förväg? Med mål och delmål. Ja säkert är det så ibland. Men ibland är det inte så. Allting har sin tid. Livet är som en in och utandning. Det viktigaste vi kan göra är att lyssna om vi är i ett skapande tillstånd eller om vi är i ett tillstånd för återhämtning och reflektion. Jag har ett mål med mitt liv och det är att vara i linje med min själ. Att inte lyssna så mycket på andras krav och förväntningar om hur saker skall vara eller inte vara. Utan att lyssna inåt, till min rytm, till mitt sätt att vara. Mitt sätt att uttrycka mig på. Att våga vänta och våga prova. Att våga vara jag fullt ut.

Det som är det svåraste för mig är att vänta, att bara vara stilla och vänta och se. Jag är väldigt bra på att få saker att hända, att agera och att våga prova. Hur är du? Vad behöver du träna på ? Agera eller att vänta ?

Kram från LA.

 

 

 

Första veckan har varit som en bergochdalbana

Eko från det förflutna

I dag är det sjunde dagen sedan det nya året började och jag bestämde mig för att skriva en blogg varje dag. Den första veckan av året har varit minst sagt händelserik. Jag har åkt som en bergochdalbana. Ena dagen har jag känt mig lugn och lycklig och dagen efter har jag känt mig som en liten rädd lite tös som bara vill få lugn o ro runt. Oavsett om vagnen i bergochdalbanan har varit uppe eller nere så har har det hela tiden funnits en annan del av mig som bevittnat det som sker. Ett större medvetande som vet att att när jag har känt mig som den lilla rädda tösen så är det ett eko från det förflutna, det är inte sanningen.

Vår natur är välmående

I dag när jag var ute och sprang så kunde jag verkligen känna att jag var mer “hemma” igen. Jag verkligen upplevde det jag sprang förbi, jag såg de vackra blommorna, jag verkligen kände solens värme på min kropp. Jag upplevde nuet starkare och intensivare. Skillnaden blir så tydlig när jag är i huvudet i mina tankar eller när jag är i nuet och upplever mig och omgivningen. Det är otroligt skönt att komma hem igen, då märker jag ännu tydligare hur stressig det är att vara i gamla minnen. Jag kan verkligen också förstå varför så många människor flyr till jobb, alkohol, mat etc för att slippa känna stressen som bor i kroppen. Jag har själv gjort det. Därför är jag så oerhört tacksam att jag har hittat metoder och förhållningssätt som hjälper mig att hitta tillbaka till den jag egentligen är, den som vi alla är. Vår är natur är välmående. Det är våra tankar och minnen som tar oss bort från den vi egentligen är.

I går när jag var på bio och såg ” All the money in the world” så blir det så tydligt att inga pengar, inga saker, inga människor kan göra oss lyckliga. Vi kan aldrig hitta lyckan därute utan den finns bara därinne.

All kärlek till dig

Annette

 

Alla känslor som väcks till liv igen

Förälskad är lätt

När man går in i ett nytt förhållande är de många känslor som väcks till liv. I början när man är förälskad är det ofta som en saga. Man ser bara det fina hos varandra man ser allt det man önskat i den andra och livet är ofta lätt och enkelt. Jag kan också känna samma känsla när jag är förälskad i själva livet. Jag ser allt det vackra runt omkring mig och jag kan också se det vackra i det fula. Efter ett dag när förälskelsen sedan skall fördjupas och gå in i nästa stadie det är då allt det man inte vill se som kommer upp både hos sig själv och hos den andra. Eller så är det helt enkelt så att det kommer upp hos en själv och den andra hälften bara speglar det.

Olika strategier för att få kärlek

Igår när jag skrev om att jag blev inlagd på barnpsyk så skrev jag det för jag kan tydligt se hur det har påverkat mig. Jag vet att det inte var mitt fel att jag hamnade där och jag vet att mina föräldrar gjorde så gott det kunde utifrån vad det trodde skulle hjälpa. Det gjorde  det inte för att de var elaka eller inte ville mig väl. De visste helt enkelt inte något annat. Jag är över 50 år så man måste också komma ihåg att mycket har hänt sedan jag var 6 år. Jag har gråtit i terapi och jag vet hur fel och bortglömd jag kände mig. Jag kom i håg att jag till och med bestämde mig för att när jag blev stor så skulle jag gå min egen väg och jag skulle inte lita på någon. Det klart att det satte sina spår. Jag tror vi alla har tagit olika beslut undermedvetet och sedan bestämmer oss för att bli på ett visst sätt för att få kärlek och för att bli omtyckt. Vi utbildar oss till ett visst yrke för att vår pappa ville det eller blir den duktiga flickan för att bli uppskattad och bli sedd. Alla har vi tagit olika strategier för att få det vi alla vill ha – kärlek och gemenskap. Eller så gör vi tvärtom vi hittar olika strategier för att undvika det som gjorde ont.
Min strategi  har varit att klara mig själv och att gå min egen väg. Jag har ett stort frihetsbehov och älskar att vara med mig själv och göra mina egna grejer. Det jag däremot har haft svårt med det är just att stanna i relationer.

 

Närvaro är lösningen

Jag är också en high sensitive person och empat om någon skulle sätta någon slags etikett på mig. Det innebär att jag känner av vad andra folk känner. Jag känner energier kan man säga eftersom känslor är energier. När jag jobbar som coach är det min största gåva för jag kan direkt känna av min klient och guida henne/ honom, det behövs egentligen inga ord. Men när jag är privat och i ett förhållande är det min största utmaning att vara kvar i min energi, i mig, utan att plocka upp och ta över den andras. Så om någon är arg så behöver jag inte bli arg eller ledsen utan jag kan fortfarande vara i mig. Jag kan vara centrerad och närvarande i mig. Ju mer jag kan vara det desto mer hjälper jag också den andra att inte projicera på mig eftersom det inte går, det finns ingen mottagare. Då får den personen ta hand om hans känslor själv.

Det är precis det jag tränar på nu. Det är en otrolig bra träning att kunna vara med sig själv och i sig själv oavsett vad som händer runt omkring. Jag tror det är det enda sättet till förändring. Det innebär inte att jag tycker att man skall vara kvar i destruktiva förhållanden och låta sig bli dåligt behandlad. Jag tror att många verkligen skulle må bättre om de lämnade sin äkta hälft istället för att vara kvar i ett medberoende som det ofta blir.

För mig just nu är det min träning att ta hand om mig själv tillsammans med någon annan. Att inte fly för det har jag gjort så många gånger tidigare. Och som jag började inlägget med så tror jag att jag får se delar i mig, hos den andra som jag själv inte inkluderat, älskat och förlåtit.

Livet är vackert

I dag har vi haft det så härligt tillsammans. Vaknade kl 700 då vi var ut och sprang i 25 minuter, mitt nål är att kunna  springa 60 min innan 2018 är slut. Sedan yogade vi tillsammans, åt en mumsig brunch som de gör här i LA. Vi har också pratat, myst och bara varit. Senare skall vi gå på bio i Hollywood och äta något gott. Livet innehåller massor av vackert fint och skoj men också växande. Och genom att vara modiga och se oss själva och vara närvarande med det så växer vi. Det är inte alltid skönt eller vackert men det är värt det, det är jag 100 % säker på .

Inlagd på barnpsyk

Vi håller fast vid vår historia

När jag var 6 år blev jag inlagd på barnpsyket. Mina föräldrar trodde att jag kanske hade fått en hjärnskada när jag föddes. Min förlossning var utdragen och det var ett mirakel att jag överlevde stod det i journalen. Eftersom jag var väldigt ofta missnöjd och arg när jag var liten så trodde min mamma att jag kanske hade  fått syrebrist vid förlossningen när hon försökte få en förklaring till mitt uppförande. Jag skulle vara inlagd i fem veckor men jag blev utskriven efter tre för de hittade inget fel på mig. Jag har flera minnen av övergivenhet under den tiden som jag bearbetat i terapi. Jag har också flera andra minnen sedan jag var liten som jag fått bearbetat.  Det jag ser nu är att jag fortfarande håller fast vid delar av min historia. Det verkar som om jag inte riktigt kan släppa taget om mina övergivenhetssår och andra händelser som hände när jag var liten. Så länge jag håller fast vid dem så kommer de fortsätta komma upp. Jag kommer fortsätta attrahera situationer som påminner om dem. När jag har släppt dem totalt så kommer jag inte bli triggad längre och det är först då jag är helt fri.

Förlåt och gå vidare

Det verkar ju helt knasigt att hålla fast vid något som bara orsakar lidande. Men om vi tittar oss omkring så är det precis det många av oss gör. Varför har vi så svårt att förlåta, att släppa det som gjort oss illa, vad är det vi tror vi vinner? Man brukar säga att det är egot, det sårade barnets olika strategier till försvar. Men nu är vi vuxna och vi ser att vi kan släppa och förlåta. När vi inte släpper och förlåter är det som vi går och släpar på en tung säck med sopor. Jag ser själv en del i mig som gärna vill ha rätt, som vill försvara min ståndpunkt och jag är trött på den. Jag är trött på allt som egot håller fast vid som inte har någon mening längre. Mitt välmående är bara är en tanke bort.

Idag har jag pendlat mellan att känna kärlek och acceptans och mellan att vilja förändra utsidan – om han bara gör på det viset ( det dyker upp flera saker som jag tycker han borde göra eller inte göra). Jag ser mina tankar och försöker inte bry mig om dem och inte tro på dem och det går sådär.  Jag försöker att inte döma mig själv för att jag inte är helt upplyst ännu 🙂 och stryker mig över kinden lite då och då.

Börja dagen med goda vanor

I morse gjorde jag heller inte det som jag brukar starta mina dagar med och det som jag också lär ut. Att börja dagen med yoga, meditation, promenad eller löptur. Utan jag låg kvar i sängen och tog fram datorn och började ändra texten på min webbkurs. Sedan gick jag ut i solen vid polen och pratade i telefon i två timmar med dotter och vänner. Efter det gjorde jag lite små yogaövningar. Så mer än halva dagen har gått utan riktigt fokus. Det kan också vara därför mitt ego vill ta över och hitta fel “därute”. Samtidigt ser jag att även det är en tanke, att det skall vara på något annat sätt än det är, egot är klurigt och listigt.

Det är inte alltid lätt att vara människa men det är spännande och utvecklande och tänk vad trist om vi visste allt redan 😍

 

 

 

 

 

 

Ett krossat glas på Hollywood Boulevard

I morse när Ritchie åkte till jobbet åkte jag med till Yogaworks yogastudio och yogade. Om jag hade  lyssnat till sinnet hade jag inte åkt med, då hade jag legat kvar i sängen istället. Som väl är har jag har lärt mig lyssna till den rösten som vill mig väl och inte den som tror att det är bättre att krypa ihop och skydda sig mot väderkvarnar som inte finns längre.  När jag praktiserar yoga kan jag känna styrkan i min kropp och hur den hjälper mig att få kontakt med mitt sanna jag. Yogapasset var rätt intensivt och på slutet av yogapasset när vi låg i savasana ( vilan) kände jag hur lugnet hade spridit sig i hela mitt system.

När jag kom ut efter yogan hade solen kommit fram och jag  började promenera längs Hollywood blvd.  Jag promenerade förbi tälten som de hemlösa hade slagit upp längs trottoaren. Jag passerade ungdomarna som försökte överrösta både varandra och stereon de bar på. Jag såg hur en bil körde in i en annan och hur hela glasrutan sprack och jag passerade kvinnan med de högklackade skorna och den lilla pudeln.

Sedan när jag ätit en god acaibowl på en av alla mysiga frukostcaféer som finns här i LA  och skulle beställa en Uber för att åka hem till tillbaka så dog telefonen och jag hade ingen laddare med mig. Tänk vad sårbara vi är utan telefon, jag har allt i telefonen. Vet inte hur man beställer en Uber utan att använda appen, kan inga telefonnummer och Ritchies adress har jag i telefonen. Försökte med några caféer och frågade om laddare men ingen kunde hjälpa mig.

Standard hotel i West Hollywood räddade mig där jag fick ladda telefonen i lobbyn. Medan jag satt och väntade på att den skulle ladda tänkte jag på att vårt inre liknar Hollywood blvd. Det händer mycket där inne. Det är många röster som hörs. Det finns en liten hemlös del i mig som tror hon kan bli totalt övergiven men också en rappare, en kvinna i högklackat och en crazy del som inte ens stannar fast glaset går sönder. Men det finns också den lugna oceanen, den som kan bevittna och se och förstå att egentligen är inget av det sant utan att vi lever i en illusion och det är vi som skapar den.

Så skönt det är när jag är i kontakt med oceanen, när lugnet har infunnit sig. När jag är på den här platsen så är också min kropp lugn, då känns det som “rädslocellerna” har tittat upp sträckt på sig lite, gäspat och sedan somnat om. De till och med pratar med varandra och säger- Allt är lugnt, vi behöver inte hålla vakt längre, allt sköts ifrån högre instanser så vi kan tryggt sova vidare.

 

 

En känsla av övergivenhet

Utsidan reflekterar min insida

Efter ett dygn i La Jolla med ont i magen och i hjärtat är jag helt slut. Det som skulle bli en mysig födelsedag slutade med att jag låg ihopkrypen i sängen i vårt hotellrum med magsmärtor. Jag hann dricka ett glas cava och njuta av den underbara utsikten innan jag började känna min onda mage. Det som gjorde mest ont var inte den onda magen, utan att den person jag var där med blev besviken på att kvällen inte blev som han hade tänkt sig. Det jag önskade skulle vara ett kärleksfullt omhändertagande blev istället ett avvisande.

Eftersom jag tror på att jag skapar mitt eget liv så är min största fundering på varför jag skapar en sådan situation. Jag tänker att allt jag gör med mig själv på insidan visar sig i det yttre. Jag förstår att jag har avvisat mitt svaga jag, de delar i mig själv som är sårbara och rädda. Jag tycker inte att jag gör det numera utan tvärtom så omfamnar jag dem och ger dem kärlek. Så den yttre världen är ett eko från det förflutna och ger mig en gåva. Den visar att jag behöver vända mig inåt ännu mera och förstå att jag kan härbärgera mer än vad jag tror.

Det klart att det är enkelt att vända mig utåt och göra mig själv till ett offer och tycka lite synd om mig själv. När man har ont borde det vara självklart med kärlek och inte ett avvisande. Men är det inte så vi ofta gör med oss själva? Vi dömer och tycker vi borde vara starkare, klara av mer och skärpa till oss? Alltså får jag bara se en spegel av mitt undermedvetna som jag inte kan se annars. Mellan magsmärtorna i natt så bestämde jag mig att vara ännu snällare mot mig själv och ta hand om mina behov.  Jag gick upp och mediterade i fullmånes sken och den berättade för mig att mina behov  har fått stått tillbaka till förmån för min käraste som de ofta kan göra i början av en kärleksrelation.

Avisande och övergivenhet

Jag är också helt övertygad om att jag kan inte ändra någon annan utan jag kan bara ändra på mig. Jag kan ändra på det sätt jag responderar till en sådan händelse. Och jag har ändrat mig massor. Förr hade jag skällt och förmanat och talat om för vederbörande att det inte är ok med ett sånt agerande. I dag ser jag att jag inte behöver tala om det för honom, han vet det redan. Varför han agerar som han gör behöver han själv förstå och ändra på om han vill. Jag tror att han vill men inte vet hur. Gudarna skall veta att jag får hålla mig och inte gå in och coacha honom. Det är inte min uppgift i den här relationen. Min uppgift är att ta hand om mig och sätta mina gränser och förstå att det är ingen slump att den här situationen uppstod.

Jag kan inte se hela bilden ännu eftersom jag är mitt uppe i den. Det jag kan se är att det är mycket gammalt som kommer upp som jag behöver hela. Saker som jag trodde jag hade helat men som fortfarande styr delar av mitt liv. Så länge jag låter dem styra så skapar jag inget nytt utan jag återskapar bara min historia. Eftersom jag är ofantlig trött på min historia av rädsla, avstängning och dömande så tänker jag ta möjligheten att gå igenom det här och låta mina celler få helas. Det som sker nu är att varenda liten cell har öppnats av den kärlek som vi kan känna för varandra. Nu behöver alla mina gamla minnen komma upp i ljuset, minnen av avisande och övergivenhet. Det är bara i ljuset de kan helas. Istället över att vara besviken så jag faktiskt tacksam. Tacksam över att jag kan känna rädslan och smärtan utan att döma den och försöka få bort den. Jag är med den istället. Låter den finnas utan att den tar över.Istället för att stänga hjärtat så öppnar jag det. Låter inte tankarna ta över om hur det borde vara.  Hur skall jag egentligen kunna veta hur det borde vara ? Jag odlar min tillit till mitt högre jag, till kärnan, till den jag också är. Det absolut viktigaste i de här processen är att inte göra mig till ett offer utan att veta att jag har 100 % ansvar över mitt liv- alltid.

En grön juice och ett trasigt däck.

När det inte blir som man tänkt sig

I dag är det min födelsedag. Förr tyckte jag inte om att fylla år två dagar efter nyår eftersom alla är så trötta efter allt nyårsfirande så det kändes som jag blev bortglömd. Men nu för tiden så älskar jag att fylla år den andra januari. Det är en härlig  nystart på det nya året.

Den här dagen började med att jag fick en puss och en kaffe på sängen. Klev upp satte på mig mina träningskläder sedan var det dags för min nya vana, min springtur. Jag sprang ett varv mer än igår och hade massor av energi kvar. När jag kom tillbaka gjorde jag lite magträning och stretch för att sedan göra en grön juice av grönkål, spenat, gurka, äpple, ingefära, citron och lime. Hällde upp allt i en glasflaska och kände mig så nöjd med mig själv.

Precis när jag skulle ställa in den i kylskåpet så måste jag ha slagit till den för hela botten gick sönder och allt mitt gröna guld rann ut som en sörja på golvet. Min första tanke var, varför händer det här nu? Min andra var att jag visste att jag inte hade tid att göra en ny eftersom vi skulle åka till San Diego inom 50 min.

När jag stod där och torkade upp allt det gröna så visste jag att jag skulle lära mig att bara släppa taget. Även fast jag hade sett fram emot att med mig min gröna juice i bilen, även fast jag investerat både tid och pengar för att få det som jag ville ha det. Och ibland är det precis så, vi investerar så mycket tid och pengar på saker som ibland inte alls blir som vi trodde att det skulle bli. Ingen tänker på skilsmässa när de gifter sig eller på att de pengar man investerar i ett projekt skall försvinna. Men varför tänka på något som bara gör en irriterad eller ledsen. “Letting go” är en av de nio attityder de använder sig av i mindfulness och den principen fungerar alltid. Lite svårt för egot ibland bara som gärna vill hålla fast i såkallade misslyckanden.

Efter att ha torkat upp i röran, packat en liten väska så satte vi oss i bilen för åka till La Jolla där Ritchie hade bokat en födelsedagslunch på samma restaurang vi åt vår första lunch tillsammans för 15 månader sedan. Ett jättemysigt ställe precis vid havet.

Jack in the Box

Efter en timme pajjade däcket på bilen så nu sitter vi på – Jack in the box, typ Mc Donalds och väntar på att däckverkstaden skall laga däcket. Har redan väntat i två timmar.
Som sagt ibland blir det inte som man har tänt sig. Men tänk om allt i slutänden alltid bara blir bättre. Brukar säga att än har jag inte sett hela pusslet. Än har inte den här dagen slutat. Klockan är bara 1300, så än kan det sluta bättre det började.

En ny insikt varje dag i 365 dagar.

365 dagar av insikter

Idag är det den 1 januari 2018 och jag har bestämt att jag skall skriva ett kort blogginägg varje dag med start idag. Mycket för min egen skull, för att se om jag klarar det, om jag kan vara så uthållig och för att se vad det är jag skriver om. Vad är det jag egentligen är mest intresserad av? Vad är det jag brinner för? Är det kroppen, relationer, företagande, kärlek, upplysning, transformation eller hur våra tankar påverkar precis allt?  Och förhoppningsvis kan du som läser det här  får någon liten insikt då och då.

Både kroppen och sinnet snackar med oss

Idag fick jag en insikt när jag var ute och sprang med Ritchie på morgonen här i Los Angeles där jag varit i tre veckor. Jag var lite trött och tänkte springa två varv runt kvarteret men ändrade mig snabbt när han sa – Tänk på att det här är  den första dagen på det nya året, hur vill du börja den? Då skiftade mitt perspektiv helt. Istället för att känna min trötthet så kände jag istället min lust att visa mitt sinne att jag kan så mycket mera bara jag bestämmer mig. Det blev så tydligt hur viktigt det är att bestämma sig för något som är viktigt för en själv.

Jag kan se hur jag använder ” lyssna på kroppen” ibland som en ursäkt för att inte utmana mig själv. Samtidigt som jag vet att det ÄR viktigt att lyssna på kroppen. Men allt kan man använda som ursäkter för sig själv för att inte använda den kapacitet man faktiskt har. Och jag VET att vi kan så mycket mera än vad vårt sinne säger till oss. Vad gränsen går kan man bara själv tala om. För det finns ingen annan egentligen som kan säga vad dina och mina gränser går. Så slutklämmen på det här blogginlägget blir att bara du vet när du utmanar dig på ett sunt sätt. Jag kommer definitivt utmana mig mer det här året när det gäller min träning. Jag behöver sätta tydligare struktur när jag skall yoga, springa och träna annat. Jag är väldigt bra på att “go with the flow” ibland kanske för bra 🙂