Vilken lerfigur är du ?

När det formlösa blir form

Jag tror det  finns en livskraft bakom allt. En livskraft som ger det formlösa en form. Det finns ingen eller inget som inte är en del av den livskraften eller skapelsen. Det är som om allt kommer från en stor lera men för att vi skall kunna urskilja oss från varandra  bygger vi olika lerfigurer från den leran, leran blir en form som vi kan se. Sedan glömmer vi bort att alla är från samma lera.

Oavsett om någon har gjort en otroligt vacker skulptur och lackat den i guldfärg så är den ifrån samma lera som den som gjort en liten smal mask. När jag glömmer bort det kan jag bli bländad av ett vackert yttre och döma det fula. Men när jag på riktigt möter  en annan människa så vet jag att vi är från samma lera oavsett hur det yttre ser ut.

clay-1082101_640

Tänk vad världen skulle se annorlunda ut om vi skulle komma ihåg var vi kom ifrån. Oavsett om du är ung, gammal, vit, svart  muslim eller kristen. Det som skapar allt elände är bara dina tankar om att vi är egna små lerfigurer som är isolerade från varandra. Den tanken gör att vi behöver skapa olika grupper och sammanhang  så vi inte känner oss ensamma och otrygga.

Om vi istället kommer ihåg att vi aldrig kan vara ensamma eftersom vi är gjorda från samma källa så kan vi stället använda leran som en riktig Play-Doh. Vi kan skapa en kreation bara för att det är kul att skapa och när vi inte tycker det är kul längre så bygger vi något annat. Inte för att det var dåligt bara för att vi är skapande varelser som har möjligheten att bygga vad vi vill ur den lera vi både är och skapar med.

 

 

Det är komiskt att försöka kontrollera

Sitter på ett flygplan som skall ta mig till London. De flesta av passagerarna är klädda i kavaj med en portfölj i handen.

Planet har inte lyft ännu utan de har stått stilla på marken i två timmar. Någonting var fel på planet som det nu lagat, nu väntar vi på en ny tid för att kunna landa i London.

Spännande att se alla olika människors reaktioner. De flesta är förstående och gör inte så mycket väsen av sig men några blir upprörda och vill genast skylla på någon.

Affärsmannen tycker det är helt oacceptabelt och vill prata med piloten. Som om det skulle hjälpa tänker jag. Sedan tänker jag att de är rätt komiskt hur vi människor försöker kontrollera allting. Mitt mantra de senaste månaderna har varit – släpp taget, bara ge upp och släpp taget. När jag har slutat upp att tänka att saker borde vara på något annat sätt än de faktiskt är så infinner sig ett skönt lugn.

Ge mg sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Varje gång jag motsätter mig mot en situation så blir det bara mera motstånd. Om jag istället ser tanken som skapar motståndet, planet är försenat och det är inte ok, så kan jag se humorn i det och så släpper jag det istället. Undrar om jag skall sträcka mig fram och berätta det för den upprörda passageraren framför mig.

Nej det är nog en dålig ide, jag tränar istället på att känna medkänsla för honom och förstår att egentligen handlar det inte om vårt försenade plan. Det handlar om något mycket mer grundläggande än så. Det handlar bara om att han inte vet att livet alltid skapas från insidan och projiceras på utsidan. Jag har också trott det och försökt kontrollera min omgivning och yttre verklighet. Insikten om att det inte är så får hela mitt jag att fyllas med tacksamhet och glädje. Kampen är äntligen slut.

 

Från en box till en annan

Under mina 16 år i personlig “utvecklingssvängen” har jag stött på många förklaringsmodeller på vad som skall göra mig lycklig, fri och harmonisk. Jag har provat många och flera har hjälpt mig i rätt riktning. Det jag ser mer och mer är att många vill göra sin metod mer rätt än andras. Det är bättre med kundaliniyoga än med bikramyoga. Det är bättre med meditationer med mantran än utan. Det är bättre med att lösa upp energin i traumat än att prata om det. Det  är bättre att dricka gröna juicer på morgonen än gröt.  Många människor är stressade idag och börjar söka något annat för att komma ifrån stressen och det liv de lever. Bara för att hitta ett annat regelverk att följa. Om man läser vad  de upplysta mästarna skriver så skriver det alla samma sak.

Det spelar ingen roll vilken väg du tar, den visdom du söker kan du bara hitta i djupet av din egen själ.

Jag vill inte vara i någon box, jag vill vara fri. Fri att göra det som får mig att bli och vara mitt bästa jag. Jag vill yoga, jag vill skratta högt och länge, jag vill dansa på borden, meditera i tystnad, dricka vin och jobba med vad jag vill.  Jag vill inte följa något koncept alls. Jag övar varje dag att lyssna till min själ, min sanning och lyssna inåt. Vill jag yoga gör jag det, inte för att jag måste utan för att jag blir glad när jag gör det. Ibland sover jag  tolv timmar och ibland fem. Jag lyssnar till min kropp och vad  den vill. Jag har många tankar men jag tar inte mitt tänkande på allvar längre. Jag vet att mitt tänkande är bara egots röst som babblar om att jag behöver skydda mig från det ena och det andra. Egots röst talar sällan om för mig att allt redan finns i överflöd, den säger  att jag behöver kämpa för att få det jag vill ha. Själens röst låter helt annorlunda den vet att allt redan finns för mig. Det enda jag behöver göra är att lyssna och veta med 100 procent säkerhet att jag alltid är omhändertagen – utan undantag.

pippi520-jpg-1