Tre principer som styr livet

Min lärare och mentor förklarar så bra i den här 6 minuters filmen om hur livet egentligen fungerar.

Vägen mot friheten

Solen speglar sig i det stilla vattnet precis utanför mitt fönster. Min dotter åkte till sin pappa igår så det är bara jag hemma. Grannarna har åkt till sitt jobb eller så är de borta på påsklov. Hela dagen ligger framför mig och jag skall både till både en naturläkare och få massage. En dag som borde vara fylld med glädje. Men det är den inte.

Jag känner mig ledsen och ser hur tankarna snurrar där uppe ovanför mig. De försöker frenetiskt tala om för mig att jag borde ha ett “riktigt ” jobb och att det är på tiden att jag träffar någon man. Jag kan se dem och förstår också att det är på grund av de tankarna som gör att jag känner mig ledsen. Så vad gör jag nu? Ska jag försöka tänka bättre positiva tankar, yoga, meditera eller bara låta dem vara och inte göra dom fel. Jag väljer de sista. Jag ser dem och gör inget motstånd till dem. Ser att de inte är verkliga. Och eftersom de inte är verkliga så behöver jag ju inte göra något för att de skall ändras. Så fort jag tror att jag behöver göra något så gör jag dem starkare och mer verkliga.

Så här sitter jag nu och skriver och lägger märke till hur starkt mitt ego är som så gärna vill göra dem verkliga så jag får lida lite till. Undrar varför det blivit så upp och nervänt ? Det enda jag behöver göra för att må bra är att släppa taget om tankarna men det enda tankarna vill är att vara kvar. Jag börjar fundera på vem som bestämmer i mitt liv och vill inte att det skall vara mina tankar om det förflutna. För jag kan tydligt se att det är gamla känslor och tankar om det förflutna som kommer upp och gör att jag inte kan njuta av livet nu. En tydlig tanke är att jag ensam och att jag inte har någon att luta mig emot. Och att jag längtar efter den specifika personen. Samtidigt som jag vet att det är en illusion. Det finns ingen annan människa som kan göra mig hel och trygg. Så länge jag tror på den så kommer jag att få lida ibland och känna mig hel ibland. Det är det som är lärdomen de här morgonen. Jag tackar för den och fortsätter på min väg mot friheten.

Allt vi behöver är tillit

Det ligger inte i vår makt att  bestämma  när vi skall dö. Vi kan förebygga sjukdom och olyckor men det finns fortfarande inga garantier att vi skall leva till en viss ålder. Många gånger undrar vi varför en ung frisk och hälsosam människa måste dö i ung ålder medan en ohälsosam person lever ett långt liv.

Varför tror vi då att vi kan kontrollera så mycket av andra livshändelser i våra liv? Är det egentligen jag som bestämmer vem jag skall träffa och bli kär i. Vad jag skall jobba med? Självklart tycker nog en del, mindre självklart för andra. Tänk om det inte är det, tänk om det är vår inre livskraft som bestämmer, och den bestämmer alltid för vårt bästa syfte. Det är när vårt ego ställer sig i vägen det blir svårt. Eftersom vi inte alltid kan se eller förstå vår livskraft så tycker vi att den plats vi är på just nu är fel .Tänk om det inte är det , tänk om du är precis på den plats du skall vara på nu för ditt bästa syfte.

Om du ser tillbaka på ditt liv så kan du säkert se att det har dykt upp möjligheter när du minst anat det. Jag har hört många historier på hur par som inte kunnat fått egna barn och adopterat. Sedan har det ändå blivit ett biologiskt barn. När de släppte taget om problemet, när de slutade tänka på det. Samma sak för de som har träffat sin partner, det var egentligen inte alls meningen utan tvärtom de hade till och med bestämt att de skulle vara själva efter dåliga relationer eller massor av dejtande.
photo-1416183793821-cfdaa8c72745

Jag tror det enda “mål ” vi behöver är att bli mer online med vår egen livskraft

Istället för att se livet som en vågrätt linje där vi är på en plats och skall förflytta oss framåt till nästa plats så förflyttar vi oss istället inåt eller uppåt. Uppåt för att se hur livet egentligen fungerar, vi får en helt annan bild av det. Eller inåt närmre vår själ. För att göra den förflyttningen behöver vi odla tillit till när vi slutar kämpa och planera – det är då det händer. Då tar jag  av mig egots rustning och kliver in i en ny värld som styrs utav tillit och tacksamhet.

Passionen är tillbaka

Efter tre år av sökande, funderande och släppa taget har jag äntligen funnit den igen. Passionen för det jag vil göra, för det som får mitt hjärta och min själ att dansa. Och jag lovar, det känns fantastiskt.

Ett nytt sätt att coacha

Allt började med att jag låg på stranden i Indien och läste en bok. Livet inifrån och ut med Michael Neil. Jag hade läst den tidigare och det här var andra gången. Den här gången så var det något som sjönk djupare. På det sättet han beskriver vill jag coacha människor, det var avsaknaden av det han beskrev som var den felade länken med ICF coaching. Jag har hela tiden känt och vetat att det finns något mer och jag hittade det i hans bok. Det var inte så att det var något helt nytt utan bara övertygelsen att jag får och kan coacha på det sättet gjorde mig så lycklig.

Så snabb som jag är anmälde jag mig till hans utbildning til transformativ coach och åkte fyra dagar till Los Angeles. Helt fantastiskt, underbart bra. Jag bodde mitt på Venice beach och startade mina mornar med att sprina till soluppgången på stranden. Sedan cyklade jag  till ubildningen i en liten tunn tröja tillsammans med en nyvunnen vän och kursdeltagare. Väl framme möttes jag  av öppna, kärleksfulla deltagare som kom från hela världen. Men bäst av allt var att jag fick en sådan djup connection med mig själv och det jag kan. Utbildningen kommer att fortsätta under 9 månader och nästa gång vi möts så träffas vi i New York.

Wow vad jag är tacksam över mitt liv jag har skapat.

Nu är det dags att dela med sig av allt jag kan och har gjort för att leva mitt fantastiska liv för jag vet att alla är värda att göra det. Livet handlar inte om att kämpa och att klara sig, livet handlar om överflöd, kärlek och glädje. Därför har jag skapat en Business Retreat för kvinnor där jag kommer att utbilda i hur man gör för att lyckas. Och när jag skriver lyckas menar jag både i sitt privat och arbetsliv, att vara nöjd och tillfredställd med det liv man lever. Det är att lyckas. Och jag vet att det finns så många fantastiska kvinnor där ute som är så duktiga på det dom gör men har inte självförtroendet att tro på det och kunna ta betalt för sina tjänster. Det vill jag ändra på. Den här världen behöver oss  kloka, härliga kvinnor.

Att vara människa

Jag tror vi är andliga varelser som lever här på jorden som människor och har fått en kropp att bo i. Jag tror också att vi vet väldigt lite om hur egentligen allt fungerar.

Mer än vetenskap

Jag vet inte vad alla forskare tror men jag vet att de inte får säga vad det tror om det inte är vetenskapligt bevisat.  Doktor Eben Alexander var en av de forskarna. Han var en välrenommerad neurokirurg som visste att nära-döden-upplevelser kändes verkliga, men egentligen bara var ett spratt som hjärnan spelade oss när den utsatts för extrem stress.

En dag i november 2008 drabbades Alexander av en sällsynt bakteriell hjärnhinneinflammation – den del av hjärnan som kontrollerar tankar och känslor, och alltså gör oss mänskliga, slutade helt att fungera. I sju dagar låg han i koma. När läkarna insåg att allt hopp var ute och bestämde sig för att upphöra med den livsuppehållande behandlingen så öppnade han plötsligt ögonen. Han var tillbaka.

Det var ett medicinskt mirakel. Men miraklet var egentligen ett annat, för medan hans kropp befann sig i koma reste Alexander bortom vår verklighet och nådde platser som är utom räckhåll för oss levande. Han befann sig i livet efter döden.

YogaMin fundering är hur vi kan koppla upp oss på den plats Alexander besökte medan vi fortfarande befinner oss i våra mänskliga kroppar. Jag tror nämligen att det är där svaret på allt lidande finns.

Han säger att vi kan komma till den platsen i djup meditation så det kanske är därför mindfulness har blivit så populärt och sprider sig mer och mer.

Jag vet att den platsen finns. Där upplever jag så mycket kärlek, tacksamhet, lugn och glädje. Jag vet också hur det känns när jag inte är i kontakt med den platsen. När livet gör ont. Och kanske det är det som är att vara mänsklig. Att känna och uppleva motsatsen och ha empati för det. Både hos sig själv och hos andra.

Det är okej att känna sig liten

Ibland är vi otroligt stora, starka och hela och ibland små, rädda och ledsna. Och att båda är ok. Inget av det är mer rätt eller fel . Min egen upplevelse är att jag gjort det ”fel” att vara den lilla rädda eftersom jag vet att jag har potential att vara så mycket mer. Ju mer jag accepterar att vara mänsklig så kan jag bara omfamna alla känslorna och se dem som en mänsklig upplevelse utan att göra något åt det. Det är som jag är på en spännande resa i att upptäcka alla tusentals känslor som en kropp kan känna. Skillnaden nu mot förr är att jag inte behöver göra något för att ändra dem, bara se dem utan att döma eller värdera och också förstå att de egentligen inte är sanna. Och det är det som är det absolut svåraste.  Så just nu tränar jag på att inte döma, varken dig mig eller någon annan.

Mål hör till 1900-talet

Som utbildad ICF – Coach och utbildare av coacher har jag lärt många människor hur viktigt det är med mål. Jag ber om ursäkt. Jag tror inte längre på det.

Det är vår hjärna, vår intelligens som har kommit på om vi sätter upp mål och kämpar så når vi det vi vill uppnå. Och så långt är det sant – jag och många andra har uppnått mål på det sättet. Vi uppnår önskat resultat. Men sedan då…? Är vi lyckligare då? Vad händer efter vi uppnått målet? Vi sätter upp ett nytt kanske eller så är vi helt slut och tomma och undrar, skall jag inte vara glad nu? Vi är så fostrade att nå resultat, att vinna att göra rätt. Men är det egentliga vår sanna natur?

När vi inte hade något mål

Som barn satte vi inte upp mål för att lära oss gå. Vi hade inte en strategi eller delmål. Vi bara gjorde det för det fanns en inneboende kraft som ville det. Vi steg upp och ramlade till vi kunde. Vi lekte för vi tyckte det var kul, vi hade inte något mål med leken. När vi tröttnade så slutade vi att leka och hittade på en ny lek.


Tänk om vi kunde fortsätta förhålla oss till livet på det sättet när vi växer upp. När jag skapar något för jag tycker det är roligt och utvecklande så behöver jag inte kämpa för att uppnå det. Det sker i lätthet och glädje. Det sker naturligt. Du låter din inneboende kraft guida dig till de rätta handlingarna.

Resultatet är inte det viktigaste

Många gånger när jag har nått resultat så har det gått lätt och jag har träffat på människor som jag aldrig med hjärnan kunnat tänka mig till. Livet visar mig de människor jag behöver träffa just då. Det enda jag behöver göra är att vara i en känsla av att det är en lek, det är roligt. Resultatet är inte det viktigaste, det absolut viktigaste är att jag har kul och njuta på vägen. Vad är det för mening annars med livet, att komma i mål? Då är jag död.